Bokrecension – Systervälde av Stefan Dahlström

Titel: Systervälde

Författare: Stefan Dahlström

Utgiven: 2021

Förlag: Fantasiförlaget

ISBN: 978-91-9860-212-8

Baksidestext: Heliga gudinna, väktare av livmodern och livets blod, hör oss soldater och tjänare över det jordiska. Jag är född sioraand, född att lyda och tjäna, uppvisa offervilja och beslutsamhet på slagfältet och nedgöra dem som hotar min värld.

Mitt syfte är att segra eller dö för härskarinnorna. Döden är mitt jobb. Varje kula jag tar, är en kula min moder, syster och dotter slipper. Varje vunnen meter blir ett andrum för min familj att överleva ännu en dag. Detta är vårt löfte, detta är vårt förbund.

Min känsla när jag läser denna bok, är att det är en slags modern tappning av Egalias döttrar (Gerd Brantenberg, 1977). Båda böckerna beskriver ett matriarkat, där kvinnornas makt är total och männen är nedtryckta och saknar alla rättigheter. Men där tar likheterna slut. Systervälde är inte en satir, utan jag uppfattar den mer som ett sätt att utforska vad som skulle kunna hända om maktbalansen blir totalt förskjuten. Det är mycket jag inte förstår i boken, och jag önskar ibland att författaren hade utvecklat sitt resonemang hur han tänker kring vissa saker. Männen är, som jag förstår det, tämligen överflödiga. Man har tagit fram sätt att skapa nya kvinnor där mannens (in)sats inte längre behövs. Männen fungerar som något slags slavar, och utnyttjas ibland sexuellt av frigjorda kvinnor som gillar att leva farligt. Det är givetvis förbjudet – sex är något som bör stanna mellan kvinnor, allt annat anses perverst. Samhället skyddas av elitstyrkor, bestående av invitro-kvinnor, det vill säga, provrörsprodukter. Vad jag här inte förstår är varför man helt enkelt inte gjort sig av med männen helt och hållet, om de nu anses vara så värdelösa och ett hot mot samhället. Och varför har de gjort elitsoldaterna, som ju är speciellt avlade för ändamålet, så fundamentalt olika? Det hade varit smidigare att snott idén från Star Wars och gjort en uppsättning kloner, som varit perfekta i både kropp och knopp, och som lytt minsta vink. Istället låter författaren dessa elitsoldater vara brutalt mänskliga, med fler fel och brister än de flesta. De är överviktiga, har diagnosliknande beteenden och är allmänt svårplacerade i fack. Och det är detta som faktiskt gör boken intressant och dynamisk. Jag är kluven över vad jag egentligen tycker om boken. Den väcker många intressanta frågor, men jag skulle gärna sett mer förklaringar till varför världen ser ut som den gör. Vad är bakgrunden till att samhället ser ut som det gör? Och var i universum befinner de sig egentligen? Ibland tänker jag att det utspelar sig på vår jord, men in nästa sekund blir jag osäker, när det talas om planetsystem och annat. Hur som helst var det svårt att lägga boken ifrån sig, då det är tempo i den och man får en viss relation till huvudkaraktären och vill gärna veta hur det går för henne.

Betyg: 4 av 7 ugglor.

Du kan bland annat hitta boken på Fantasiförlagets hemsida, Adlibris, Bokus och andra nätbokhandlare.

Det här inlägget postades i Bokrecensioner, Fantastik, Svensk fantastik och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.