Research på hög nivå!

 

Radiomasterna på Bondebacka, Motala

I min nästa roman, Desertörerna, som kommer nu i början på juni, kommer min huvudkaraktär Lilia vid något tillfälle komma att klättra i en av de gamla radiomasterna i Motala.

Anna-Karin Andersson har gästbloggat här om research tidigare, och pratar både om faktabaserad och självupplevd research. Naturligtvis har man som författare rätten att ta sig friheter, men läsaren kommer ganska snart att genomskåda dig om du skarvar för mycket.

Så, under en solig vinterdag gjorde jag slag i saken och knallade iväg till masterna för att se dem på nära håll. Under tiden jag var där, passade jag på att spela in en kort snutt och lägga upp på min Instagram och på Facebook, naturligtvis med vederbörliga taggar (som jag i ärlighetens namn har lite svårt att begripa mig på.)

Patrik Falk, Motala Mastklättring

Patrik på Motala Mastklättring, däremot, förstod sig på taggar och lyckades hitta min lilla filmsnutt. Han tog kontakt med mig och erbjöd mig att göra research på riktigt uppe i den ena av de två masterna. Ett erbjudande som man bara inte kan säga nej till!

 

 

 

 

 

Säkerhetssele på!

Den 27 maj var det så dags. Med en aning skakiga ben lyssnade vi på säkerhetsgenomgången och fick lära oss att hantera alla säkerhetshakar. Annika, Lotta och Olov som jag skulle klättra tillsammans med var väldigt trevliga och Patrik var lugn och trygg.

Trots det ska jag erkänna att det fanns ett kort ögonblick på första avsatsen, 17 meter upp, som jag tvekade om det verkligen var värt det. Det var på just den här avsatsen Lilia låg gömd, och eftersom jag konstaterat att jag inte varit helt ute och cyklat när jag beskrev den scenen, fanns det ju egentligen ingen anledning att fortsätta uppåt …

Första avsatsen, 17 meter upp

Utsikt från masttoppen

Ju högre upp man kom, desto mindre kände man av höjden, konstigt nog. Kanske för att man hade fullt upp med att fokusera på de smala stegpinnarna. Väl uppe på toppen av masten möttes vi av en helt fantastisk utsikt. Det gick nästan att se ända till Mariannelund! 😉

 

 

Ett riktigt coolt äventyr var det i alla fall, som jag mycket väl kan tänka mig att göra om! Tack, än en gång, Patrik, för att jag fick chansen!

Det här inlägget postades i Allmänt, Okategoriserade, Skrivande och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.