Att låta litteraturen röra vid hjärtat – intervju med Oskar Källner

Jag fick ett önskemål från en av bloggens läsare om en intervju med en av våra större svenska fantastikförfattare. Och som den trevliga och tillmötesgående bloggare jag är (och eftersom jag själv var nyfiken på denne författare), var jag inte sen att nappa på förslaget. Så här, mina vänner, är en intervju med allas vår Oskar Källner!!

 

Vem är du? Berätta kort om dig själv!

Jag heter Oskar Källner, fyller snart 40 och bor utanför Uppsala med min familj. Jag jobbar som systemutvecklare men min stora hobby är att skriva och driva mitt Fafner förlag.

Vad skriver du för slags litteratur?

Jag skriver över hela fantastikens spektrum. Fantasy, skräck och science fiction. Min debutroman Drakhornet kom ut 2011, tätt följd av uppföljaren Skogens hjärta. De är historisk fantasy som utspelar sig 1809 i ett Sverige där det fortfarande finns älvor i mörkret och troll i underjorden, och där Näckens stråkar kan höras över vattnet.

Sedan släppte jag Stormvinge. Vad jag vet är det världens första kombination av SF och hästbok. Vilda äventyr med flygande hästar på en främmande värld.

Jag har också varit med i kanske ett dussin antologier och vunnit några novelltävlingar. Mycket av det finns samlat i två novellsamlingar. Nästan alla noveller finns även släppta som individuella e- och ljudböcker.

Jag har även gjort en del översättningsarbete. Översatte 29 av Lovecrafts noveller. Även de släppta som e- och ljudböcker. Översatte H.G. Wells Tidsmaskinen och släppte i alla tre formaten.

Nu senast har jag genom Fafner förlag, testat på att ge ut lite andra författare. Så avslutade precis en satsning med tio fantastiknoveller som e- och ljudböcker.

När och varför bestämde du dig för att bli författare?

Jag har alltid hittat på historier. Men det har främst varit för att jag själv tyckte det var roligt. Men jag var kanske 26 år när en av mina berättelser, om några ungdomar som år 1809 hamnade i vilda äventyr i Kilsbergens skogar, kom att växa över alla gränser. Inuti mitt huvud följde jag med dem på vandring längs blanka skogstjärnar och i mötet med skogens alla väsen. Det var en salig blandning av faktisk historia och gammal folktro. Det kändes riktigt spännande. Så jag tänkte att kanske skulle även andra vara intresserade att läsa det. Så jag skrev och skrev och efter en mycket lång process så släpptes Drakhornet.

Hur mycket planerar du innan du skriver en roman eller novell?

Väldigt mycket faktiskt. Men inte så mycket på papper. Jag visualiserar ofta historien i mitt huvud. Först brukar jag komma på slutet och den värld som det slutet passar i. Sedan funderar jag efter ytterligare riktigt coola scener och vilka karaktärer som skulle kunna leverera det på bästa sätt. Sedan är det som om hjärnan lägger dessa scener som ett pussel, och historien framträder, eller att scenerna ordnar upp sig likt pärlor på ett halsband. Det är en delvis medveten och delvis omedveten process. Fungerar bäst på skogspromenader med barnen. Men det gör också att när jag sedan väl sätter mig ner så har jag ofta allt i huvudet. Jag vet var jag ska börja, vart jag ska dra och vad som ska in däremellan. Självklart dyker det upp nya saker medan jag skriver, och man får tråckla lite. Men historien har redan simulerats så pass många gånger i huvudet att jag rätat ut de flesta frågetecken redan innan jag börjat skriva. Det är hur jag gör det. Jag har författarkompisar som tycker att det är det mest tråkiga de hört talas om, för om de redan vet slutet, varför ska de då skriva berättelsen? De är upptäckare. Jag är snarare en arkitekt. Inget är rätt eller fel. Huvudsaken är att man hittar det som passar för en själv.

När du planerar dina karaktärer, hur tänker du då? Bestämmer du deras personligheter innan, eller låter du det bli som det blir? Får de på något sätt gestalta budskapet i berättelsen?

Jag har ofta en idé om vilka de är och eftersom jag har simulerat dem i historien ett antal gånger så vet jag att de brukar fungera. Självklart får man dock putsa lite på dem under skrivandets gång och under redigeringen så att de blir välbalanserade. Ibland plockar jag personlighetsdrag från folk jag känner, ibland konstruerar jag helt nya karaktärer. Men självklart är det så att bitar till karaktärerna är sådant som man på något sätt själv har upplevt, eller i värsta fall, blivit utsatt för.

Du skriver ju fantastik, som ju inte direkt är realism. Hur mycket tid lägger du på research och vad består den främst i?

Säg inte att det inte är realism. Jag skulle vilja påstå att en hel del fantastik fungerar som hyperrealism. För även fantastik måste hålla sig inom de ramar som är uppställda för sitt eget universum. Även fantastik måste ha sammanhängande och trovärdiga karaktärer. I slutändan handlar allt om trovärdighet. Att världen och karaktärerna hänger samman, och att den emotionella kraft som historien förmedlar träffar läsaren. Då spelar det ingen roll om det är ”fantastik” eller ”realism” för karaktärerna och deras öden kan då bli mer verkliga än verkligheten, och skapa sann glädje och sann sorg hos sina läsare. Och är inte det i slutändan syftet med litteratur? Att få oss att tänka nya tankar, uppleva nya saker, och att låta det röra vid hjärtat?

Hur ser du på framtiden för svensk fantastiklitteratur? Vad gör du själv om tio år?

Jag är optimistisk vad gäller svensk fantastik. Det har hänt så grymt mycket bara senaste fem åren. Med hjälp av e-böcker och billigt tryck så har inte längre de stora förlagen monopol på att publicera böcker. Tidigare kostade det helt enkelt för mycket. Nu kan vilken eldsjäl som helst lära sig och göra det bra. Och det finns ett sammanhang, en gemenskap, bland svenska fantastikförfattare, där vi hjälper och stöttar varandra. Där alla hela tiden strävar efter att bli bättre. Så det finns en enorm potential.

Vad jag själv gör om tio år? Det är mycket svårt att säga. Verkligheten är så pass föränderlig att det är svårt att lägga ner fasta planer för så lång tid. Jag tror att en av de viktigaste förmågorna inför framtiden snarare handlar om att ständigt vara villig att återuppfinna sin vision. Och agera.

Vad jobbar du med för projekt för närvarande?

Nästa stora släpp är min första bilderbok. En söt barnbok med underbara illustrationer av Marta Leonhardt där man får följa tre nissar som tävlar om att först kunna hämta hem den härliga jordgubben till byn. Den första rider på en kanin, den andra på en blåmes, men den tredje kommer ridande på en sköldpadda! Hur ska det gå. 🙂

Förutom detta har jag att antal andra projekt på gång. Fantastik är härligt. Livet är gott.

Har du någon udda talang?

Jag kan vifta på öronen.

Vad är ditt bästa boktips? 

Haha. Det är ju i princip omöjligt att plocka ut en enda bok av alla de jag läst och definiera den som ”bäst.” Det beror helt på vad man gillar och vilken fas man är i livet. Men om jag skulle välja någon som är fantastik, som är ypperligt välskriven och som kanske inte alla har hört talas om så skulle det bli Gene Wolfes fantasyserie ”Den nya solens bok.” som börjar med ”Torterarens lärling.” Det är sannerligen en sällsam historia.

Sist, men inte minst, har du något bra råd till aspirerande författare?

1.      Parkera rumpan framför datorn och skriv, skriv, skriv. Om du inte skriver kan du aldrig bli bättre.

2.      Skaffa dig ett gäng testläsare som verkligen ger ärlig feedback. Hyr gärna in en lektör om du har resurserna. Om du inte får ärlig kritik kan du aldrig bli bättre.

3.      Skriv, skriv, och skriv lite till. Om du inte skriver om och redigerar så lär du dig inte av dina misstag.

4.      Ge aldrig upp.

Tack för intervjun och lycka till med ditt fortsatta skrivande!

Du kan läsa mer om Oskar och hans skrivande på hans hemsida, Munins skärvor

Mer om Oskars andra böcker hittar du på Fafner Förlags sida

Nästa vecka recenserar jag Oskars novellsamling, Alfa och Omega

/Ewa

Det här inlägget postades i Egenutgivning, Fantastik, författarintervju, Skrivande och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Att låta litteraturen röra vid hjärtat – intervju med Oskar Källner

  1. Josef Lindell skriver:

    Tack!!! Julklapparna kommer tidigt i år.

    Gillade särskilt när Oskar bet ifrån på kommentaren om att fantasy inte riktigt är realism och att han kan vifta på öronen. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.