Jan-Eric Boo – pensionären som skriver polisromaner och fotograferar

15220227_10208951638602355_707020733363836434_nEtt mycket spännande projekt som jag har den stora äran att delta i är Novellhotellet. Vi är åtta författare, varav de flesta av oss träffades på Ann Ljungbergs romankurs i London. Under en middag på Bokmässan i Göteborg i höstas föddes en idé om att träna på att skriva noveller och ge respons till varandra. När vi sedan återsågs på Skriva2016 i Stockholm bestämde vi oss för att ge ut våra noveller i en antologi. Vi skriver i flera olika genrer, men den gemensamma nämnaren är att alla berättelser utspelar sig i eller runt hotell. Ett fantastiskt roligt projekt som jag lovar att ni kommer att höra mer om under 2017! Planerad utgivning är i september, lagom till nästa Bokmässa. Du kan följa projektet på Novellhotellets hemsida, novellhotellet.se. Gilla oss gärna på Facebook också!

Jag tänkte presentera mina medarbetare för er, och börjar med den ende herren i sällskapet – Jan-Eric Boo

För dig som vill veta mer om Jan-Eric, kolla in hans hemsida, janericboo.se eller följ honom på Facebook!

 

Vem är Jan-Eric Boo? Berätta kort om dig själv!

image167-årig gift man, med vuxen son, från Skåne och som jobbat nästan 40 år som polis med den grövsta organiserade brottsligheten, både som utredare och inom underrättelseverksamhet. Jag har också spenderat nästan 5 år på Balkan under och efter kriget som civilpolis för både FN och EU. År som jag tror hade stor påverkan på mig och som jag gärna tar fram i mitt skrivande. Bor numera som pensionär i lägenhet, men spenderar min mesta tid i mitt fritidshus vid havet där jag får inspiration i mitt författande.

 Vad skriver du?

Polisromaner som jag föredrar att kalla mina berättelser för istället för deckare. Detta för att det är minst lika mycket relationsdraman som berättelser om brott och brottsutredningar även om brottslighet ändå är den sammanhållande länken. Det har blivit två romaner hittills, Livet har sitt pris och Döden har sitt pris som handlar om poliserna Michael Lundell och Mirka Salo och några av deras kolleger. Jag försöker även väva in aktuella samhällsfrågor och belysa hur brott påverkar både poliser, brottsoffer och inte minst brottslingarna själva. Under hösten och vintern har jag också provat på att skriva lite noveller vilket passar mig och min personlighet med snabba resultat i form av en kortare berättelse.

 När började du skriva, och varför?

Som polis har jag i tjänsten skrivit mycket i form av förhör och utredningar. Jag har då känt hur stimulerande det har varit att med ord och formuleringar redogöra för komplicerade händelseförlopp för att förklara och redovisa orsaker och bakomliggande skäl för brott och brottslighet. När jag närmade mig pensionering kände jag att jag ville fortsätta med detta i fri form genom att med inspiration från verkligheten få fantisera om vad som skulle kunna hända och vilka konsekvenser detta skulle kunna få för alla inblandade då brott begås. Kände också ett behov av att få lyfta fram människan bakom uniformen med styrkor och svagheter.

 Hur ser din skrivprocess ut?

Hittills har jag haft mina båda huvudkaraktärer som jag spunnit ett drama runt, både i privatliv och i tjänsten. Dessutom har jag tusen idéer i huvudet om dramatiska händelser som jag byggt ihop till en sammanhängande berättelse där jag tidigt haft en röd tråd klar för mig med en början, en mitt och ibland lite mer oklart slut. Men det har gett sig efterhand som berättelsen vuxit fram. Jag är inte någon mästare i att skriva någon utförlig synops utan har litat på vissa hållpunkter att nå fram till under skrivandet. Ofta har berättelsen känts levande och levt lite eget liv efter hand som den vuxit fram.

 Du har ju jobbat som polis, och skriver polisromaner. Hur mycket plockar du in från ”verkligheten” när du skriver?

image1_JanEricMin första bok, Livet har sitt pris, är mycket plockat ur verkligheten. Bland annat har jag klippt in dagboksanteckningar jag gjorde 1995 på Balkan när jag satt som gisslan hos paramilitära styrkor. De båda självmorden som beskrivs är också tagna ur verkliga ärenden som jag jobbat med och en del av er kommer kanske ihåg flickan som kastade sig från en bro ner på motorvägen utanför Malmö och som var ett offer för trafficking. Detta ärende som jag jobbade med resulterade också i filmen Lilja forever. Sedan är allt detta blandat ner i en fiktiv berättelse. Min andra roman Döden har sitt pris, är mer en ren fiktiv historia även om inspiration hämtats ur min polisiära erfarenhet, inte minst från mina år på krigets Balkan.

 Vad gör du när du får skrivkramp, eller ”kör fast” i en text?

Lämnar den och läser under några dagar lite böcker, ser lite film och låter idéer och tankar flöda fritt och forma sig i mitt huvud. Ibland bara flödesskriver jag och sedan redigerar hårt om det behövs för att hitta rätt tråd igen.

 Vad sysslar du med när du inte skriver?

Innan jag blev polis utbildade jag mig och jobbade ett antal år som fotograf. Detta har jag behållit som ett fritidsintresse och kopplar av med när jag inte skriver. Önskar jag hade mer tid till detta och det är en ständig kamp om tiden ska gå till att skriva eller fotografera. För tillfället vinner skrivandet. Sedan älskar jag att koppla av med filmer och jag läser en hel del också.

 Vad jobbar du med för projekt just nu?

Just nu är jag fullt sysselsatt med att färdigställa några noveller som jag hoppas få publicerade under året där projektet Novellhotellet särskilt ligger mig varmt om hjärtat. Dessutom försöker jag med en dåres envishet få styr på min Facebook sida om mitt författande och min hemsida/blogg som jag hela tiden känner att jag försummar.

Har du någon dold talang?

Vilken svår fråga. Min hustru brukar säga att jag har ett ”bildseende” och är duktig fotograf med förmåga att se den färdiga bilden redan innan den är fotograferad.

 Vad skulle du ge för råd till den som drömmer om att skriva och ge ut en bok?

Skriv för din egen skull och för att du tycker att det roligaste som finns är att berätta dina historier. Var sedan noggrann i researchen. Jag har svårt för deckarförfattare som inte ens kan skilja på gripande, anhållande och häktning.

 

Tack för intervjun!

/EwaLotta

Det här inlägget postades i Egenutgivning, författarintervju, Skrivande och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Jan-Eric Boo – pensionären som skriver polisromaner och fotograferar

  1. Pingback: Intervju – Jan-Eric Boo

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *