Den svärdsfäktande fantastikförfattaren som snart debuterar i Tjeckien – möt Thomas Årnfelt!

Hej, Thomas Årnfelt! Vem är du?

Vem är jag? Författare, men det kanske känns uppenbart i och med att det är en författarintervju men för mig är det ganska stort att faktiskt kunna kalla mig det.

(foto; Jon Edvardsson)

(foto; Jon Edvardsson)

Tvåbarnspappa är jag också. Född och uppvuxen i Linköping där jag bor nu igen. Utbildad historiker och svensklärare som jobbat i IT-branschen i en herrans massa år. Speldesigner.

Kattägare.

Vad skriver du?

Det är lite kul. För oftast skriver jag i gräslandet mellan ”historiskt” och ”fantastik”. Med tanke på min bakgrund som gammal rollspelare och min utbildning inom historia så ser det väl ganska uppenbart ut. Men det blev lite av en överraskning för mig. Många av mina noveller började liksom dra dit av sig själva och sedan blev det en roman i samma stil. Men jag skriver också ganska vardagsnära, och svart, och när andan faller på.

Vad var det som gjorde att du bestämde dig för att bli författare?

Det beror på hur man ställer frågan tror jag. Skrivandet fann jag redan i tonåren när jag och min syster spann historier tillsammans och var och en för sig. Men att verkligen satsa på det, beslutet att ge skrivandet en chans på riktigt, det kom senare. Det var när familjen flyttade tillbaka till Sverige för ungefär fem år sedan. Jag fick ”Att skriva” i julklapp och blev så himla glad. Så jag tänkte att om jag kan bli så glad för att jag fick en bok om skrivande, så måste det ju betyda något. Någonstans där bestämde jag mig för att satsa på mitt skrivande. Att prioritera det över allt annat förutom jobb och familj. Och på den vägen är det.

”Incidenten i Böhmen” är ju en historia som för tankarna till klassiska verk av bland annat Shelley och Stoker. Hur fick du idén till boken?

Den kastade sig över mig i bilen en dag. En tanke, eller kanske snarare en fråga – och en bild av någonting. Kan inte riktigt förklara frågeställningen utan att ge för mycket spoilers. Som tur var så var jag på väg till en skrivträff, så vi diskuterade idén och två huvudpersoner började växa fram. Sen var det bara att skriva. Sen har jag alltid varit mer för ”Low Fantasy” än för det storslagna. Och jag tycker det passar så himla bra in i perioden. Det ockulta, det övernaturliga var mer eller mindre vedertagna förklaringsmodeller. Många, som till exempel den i berättelsen omnämnde kejsaren, sysslade med alkemi och mer därtill.

Så jag ville skriva något sådant. Mer Shelley än Tolkien. Lite Bram Stoker – fast inte ännu en vampyrhistoria.

framsida_incidentenDu kommer att ge ut ”Incidenten” i Tjeckien, översatt till tjeckiska. Hur kommer det sig?

Det är en kul historia. En tjeckisk recensent fick på något sätt höra talas om en svensk historisk fantastikroman som utspelade sig i Böhmen (dvs dagens Tjeckien) och då han råkade läsa svenska frågade han mitt svenska förlag om han kunde få ett recensionsexemplar. Därefter skrev han en recension på tjeckiska, vilken i sin tur lästes av en tjeckisk förläggare på jakt efter historiska romaner och/eller fantastik att översätta.  Så på den vägen var det.

Dina karaktärer känns väldigt äkta, har du något bra tips hur man skapar levande karaktärer?

Till att börja med: Tack! Det värmer att du tycker så.

Jag tror det är viktigt att de får vara lite komplexa. Blanda svagheter med styrkor. Vackla lite i besluten ibland precis som man själv gör. Inte vara för perfekta helt enkelt. Sen gäller det ju att de blir lite olika. Själv slumpar jag fram egenskaper i början när jag bygger upp karaktärerna. Jag följer inte resultaten blint, men det ger mig uppslag jag inte tänkt på annars. Maximillians inställning till hästar är ett ganska bra exempel på en sak som jag inte ”valt själv”. Det skapade en del problem för mig i skrivandet, men blev en bra sak som gjorde honom lite ”egen”. Sen utgår jag från personerna mer än historien när jag skriver. Har inte järnkoll på vad som ska hända. Det viktiga är att det känns rimligt utifrån personernas perspektiv.

För den som är nyfiken på hur det ser ut i gränsskogarna mellan Bayern och Böhmen. Greve von Birgens ridväg genom skogen.

För den som är nyfiken på hur det ser ut i gränsskogarna mellan Bayern och Böhmen. Greve von Birgens ridväg genom skogen.

Hur tänker du kring research? Hur mycket jobb lägger du ner på det innan du sätter dig ner och skriver?

Åh, det är en klurig fråga. Jag kan svara ”Nästan ingen tid alls” och det skulle vara sant. Men jag skriver helst om sånt jag kan något om. Och jag gör en hel del research. Fast inte så mycket innan jag börjar skriva.

Jag kollar upp medan jag skriver, så det går inte alltid så fort framåt. Men det är viktigt för mig att det i alla fall går framåt lite. Skrev en modern historia för ett tag sedan. När jag kommit en liten bit in i den såg jag till att få en guidad rundtur på den lokala tidningsredaktionen för att få koll på hur det är att jobba där – och dessutom intervjuade jag ett par läkarstudenter för att få en annan person trovärdig.

Historiska detaljer, som i Incidenten i Böhmen, kollar jag upp när jag ska använda dem. De ska vara rätt, men jag vill inte lägga energi på att förklara dem. Vill någon kolla upp Michael Maier till exempel så stämmer det att han var vid kejsarens hov i Prag vid den tid som beskrivs i boken. Men jag ser inget självändamål i att gå in och förklara vem han var eller vad han skrev för böcker.

Sammanfattningsvis kan man säga att oftast chansar jag och så kollar jag upp sen.

Hur mycket av din berättelse har du klar för dig när du börjar skriva?

Bild tagen i Genua i somras, av Thomas själv.

Bild tagen i Genua i somras, av Thomas själv.

Väldigt lite.

Jag har en känsla och en bild i huvudet. Sen behövs en person att kasta in i den bilden, eller två. Sen kör jag. Nånstans en bit in brukar jag stanna upp och fundera på vart jag kanske är på väg.

Vad jobbar du med för projekt just nu?

Just nu är jag lite mellan projekt. Eller det är jag inte egentligen. Men jag har två projekt i avslutningsfas ungefär samtidigt. Skickade nyss en uppföljare till Incidenten i Böhmen till förlaget för feedback och dessutom har jag ett annat projekt på gång där lektören precis avslutat sin läsning. Så det har varit lite tyst från mig ett tag, men jag hoppas det ändras snart…

Var ser du dig själv om tio år?

Brukar inte tänka så långt framåt. Men jag hoppas i alla fall att jag har ett tiotal romaner utgivna, gärna på flera språk. Att jag fortfarande har läsare som uppskattar det jag skriver. Att mitt skrivande kan beröra.

Vad gör du när du inte skriver?

Försöker träna lite för att hålla kropp och huvud i trim. Läser, men alldeles för lite mot vad jag borde. Och så jobbar jag. Mycket mer än så hinner jag inte. Höll på mycket med spel förr, men det är svårt att få in det i schemat.

Har du någon udda talang?

Nu menar du inte om jag kan vifta på öronen va? Många i min omgivning skulle nog klassa skrivandet som en udda grej. Men kanske att jag är (före detta) sabelfäktare? Det är väl ganska udda, eller?

Vilken är den bästa bok du läst?enunderbartorsdag

Men hjälp! Vilken svår fråga. En underbar torsdag tyckte jag ofantligt mycket om. Men om det är den bästa, det vete tusan. Brukar oftast plocka fram noveller annars när jag ska prata om sånt som påverkat mig. Doktor Murkes samlade tystnad till exempel, eller Kappan.

Det är ju populärt att göra filmadaptioner av stora böcker. Vad väljer du först – boken eller filmen? Och varför?

Den jag råkade på först… Jag måste inte läsa en bok bara för att det gjorts en film på den. Jag kan se filmversionen och vara nöjd med det. Men det är olika format. Jag föredrar textens möjlighet att låta mig bygga min värld. Men film är ju mer som en kortroman, och har möjlighet att vara mer kompakt – vilket kan vara kul. Tyvärr används inte det så ofta och man försöker trycka in en massa handling och häftiga scener, vilket inte lämnar utrymme för karaktärsutveckling på riktigt, och det gör ofta boken mer intressant.

Stort tack, Thomas, för att jag fick intervjua dig!

Följ gärna Thomas på hans hemsida eller på Facebook

”Incidenten i Böhmen” kan du köpa bland annat här och här.

/EwaLotta

Det här inlägget postades i Fantastik, författarintervju, Skrivande och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.