Värlsbygge inom fantastiken, del 1

Jag fick en fråga om hur jag bygger upp mina världar när jag skriver fantastik. Det fick mig att börja fundera på om andra gör på andra sätt än jag, vilka svårigheter de ser, och om de har några tips att dela med sig av.

Jag skrev ett antal frågor till några fantastikförfattare, både outgivna och några mer etablerade. Svaren jag fick var otroligt intressanta, och jag bestämde mig därför för att försöka sammanfatta deras svar i en slags ”minikurs i världsbygge”. Naturligtvis finns inget rätt och fel – var och en måste jobba som de själva vill, men för dig som är nyfiken på genren och vill veta mer, finns det många guldkorn att ta till sig!

Stort tack till Albin Hedström, Sten Rosendahl, Anna Jakobsson Lund, Marcus Olausson, Jonathan Schpindler och Ulrika Amador för era fantastiskt roliga och intressanta svar!

 

Vad kom först – världen eller berättelsen?

Det tycks vara lite olika med den saken. För flera av författarna är det utan tvekan världen som kom först. Ulrika, vars berättelse är baserad på det forntida Irland, har utgått från den världen och låtit berättelsen växa fram ur verkliga platser och den kända mytologin. För Sten kom också världen först, då han började utforska en del av den i novellform. Både Albin och Jonathan har låtit sina världar växa fram i symbios med berättelsen, och det kan väl även sägas om Marcus. Han utgår från en nyckelscen där han ser både miljön och karaktärerna på en gång. Därefter börjar han ställa frågor utifrån den, och knyter därefter ihop hela intrigen tillsammans med världen. Anna, däremot, svarar tvärsäkert att berättelsen, eller egentligen karaktärerna kom först. Däremot har de påverkat varandra. När idéer om världen har dykt upp, har det påverkat berättelsens riktning och tvärtom. För min egen del hade jag en idé jag ville utforska och skapade min berättelse, eller åtminstone huvuddragen av den. Sedan har världen utvecklats allt efter den riktning berättelsen tagit.

Är din fantastikvärld avgörande för din historia, eller skulle den teoretiskt sett kunna utspela sig var som helst?

När jag började skriva Friskyttarna hade jag som sagt en idé, ett tema, skulle man kunna säga. Nu, i efterhand kan jag säga att berättelsen i sig skulle kunna utspela sig var som helst. Sedan har den utvecklats till att passa i en dystopisk värld. Men grundtemat är inte specifikt för fantastikgenren. Jonathan tycker att det är en intressant tanke att sätta förutsättningarna för sin berättelse i en annan värld, men känner inte att han själv skulle vilja göra det. Det skulle kännas alltför begränsande och tror att politisk korrekthet och historik på ett sätt skadar det fantastiska i berättelsen. Albin, har liksom jag, en enkel grundintrig som sannolikt skulle fungera i andra världar. Men han tycker att hans berättelse fått liv och blivit fylligare av världen den utspelar sig i. Sten tror att hans historia i princip skulle kunna utspela sig i vilken stor stad som helst, även om Stockholmsanknytningen känns viktig för honom själv. Däremot skulle han inte kunna föra över berättelsen till en mer realistisk genre, då fantastikinslagen i berättelsen är ytterst väsentliga för historien, både som förutsättning och som intrigmotor. Anna tror också att hon skulle ha svårt att placera historien i en annan värld, då handlingen och karaktärerna är så starkt sammanlänkade med den. Hon har byggt världen för att stödja de djupare tema hon har i boken, så därför spelar det en extra viktig roll. För Ulrika är fantastikvärlden nödvändig för storyn, då hennes berättelsen pendlar mellan fantastikvärlden och den riktiga. Övernaturliga väsen och gudar behöver en fantastisk värld att bo i (trots att de besöker vår värld då och då). Marcus tycker att världsbygget är ett ramverk som ställer upp förutsättningarna för berättelsen. Därmed blir den avgörande. Om man har byggt sin värld väl så kan man i princip kasta in sina karaktärer i en situation och släppa dem vind för våg och se vart de tar vägen. Då styr världen berättelsen, och alla handlingar får konsekvenser beroende på de regler man har satt upp för världen.

Hur mycket av världen hade du färdig innan du satte dig ner och började skapa din berättelse?

Marcus, som vid sidan av sin serie om Serahema, även skriver på en serie för Fantastikhjälpen, tycker att det är skillnad att skriva om en ”hittepåvärld” och en som utspelar sig i verkligheten, varvat med en skruvad parallellvärld. Den senare kräver mer research i form av att besöka historiska platser till exempel. Drömverk är en urban fantasy kopplad till svensk mytologi och folktro, samt det historiska Trollhättan och Vänersborg. När han skapade sin värld Serahema hade han en skissartad grund, och ritade ganska tidigt kartan över världen. Därefter funderade han över transportsätt, valuta, statsskick och religion. Eftersom serien är en klassisk fantasy av medeltida karaktär studerade han också historiaböcker, skildringar av historiska slag. Saker han också funderade ut var hur handel idkades, vilka som låg i fejd med varandra, och varför. Skapelsemyten var också något som var viktigt att ha klar för sig. Sedan har han reviderat efter skrivandets gång. Han tycker också att ju mer han växt som författare, desto mer research har han gjort. Anna hade inte mycket klart för sig alls. Hon är ingen planerare, säger hon, och har i stället låtit världen växa fram efter hand. Inte heller Albin hade mycket klart innan han började skriva. I ett ganska tidigt skede gjorde han dock en världskarta. Den hjälpte honom att strukturera skrivandet, framför allt när det kom till att skildra olika länder, städer och folkslag. Jonathan hade så pass mycket klart för sig så han förstod och ifrågasatte sitt egna samhälle. Dess struktur, villkor, normer, politik och folkets röst. Han hade även historiken bakom och en känsla av vad det banade för. Sten hade huvuddragen och några viktiga detaljer klara, men innan han började skriva på allvar gjorde han en hel del research. Dels var det beskrivningar av karaktärer, platser, företeelser, samhället, miljön, händelsetrådar, bakgrundshistoria, men även saker som syfte, baksidestext och pitchar. Han läste också om, och besökte, specifika platser i Stockholm, letade upp vetenskapliga artiklar och dokumentärer samt inte minst följde med i tekniknyheterna. Det sista är värt att nämna, eftersom några framtida uppfinningar i berättelsen faktiskt började dyka upp i nyhetsartiklar efter att han skrivit klart första utkastet… Ulrika berättar att hon inte hade en aning om själva världen när hon började. Det hon hade klart för sig var förutsättningarna, det vill säga hur man passerar över mellan världarna, att tiden går långsammare i fantastikvärlden än i den riktiga, varför den finns, vilka väsen som bor där och så vidare. Själv har jag skapat min värld allt eftersom jag skrivit. Fördelen med att inte ha blivit publicerad än, är att jag fortfarande kan justera min värld när jag kommer på nya idéer. Just nu skriver jag på del två i serien, och har fortfarande möjlighet att justera detaljer i det första manuset när det dyker upp nya förutsättningar.

Om du tittar bakåt – hur mycket information hade du velat/behövt ha?

Som jag skrev i förra frågan hade jag ingenting klart. Ibland tror jag att min berättelse skulle blivit färdig fortare, om jag hade haft regler att förhålla mig till. Nu har jag kunnat sväva iväg fritt, vilket gjort att jag ett flertal gånger har fått backa och ändra förutsättningar. Å andra sidan har min berättelse tagit vägar jag inte själv hade kunnat drömma om, just för att jag har varit helt fri. Sten önskar att han hade tagit researchen ett steg vidare och kanske intervjuat experter inom några speciella teknikområden för att få mer kött på benen och därmed öka trovärdigheten i vissa detaljer. Han tror att research kan ge uppslag som man själv kanske inte hade tänkt på annars. Däremot tror han inte att han skulle kunna läsa böcker med liknande världsbyggen, eftersom han tror att han kanske skulle bli för påverkad av det. Albin tror inte att han skulle vilja ändra på något om han blickar bakåt, då han är mycket nöjd med både Arvsblod och Blodsband. Däremot har han nog utvecklats som författare, och är mer noga med förarbetet nu än tidigare. Han har bland annat förberett sig med olika anteckningar över folkslag/stammar osv. Om det är bra eller dåligt att vara mer förberedd vet han inte än, och tror att det kanske beror på vilken genre man skriver i. Jonathan menar att då hans bok är en historia om utveckling i ett samhälle, tycker han att okunskapen är ett bra verktyg för utvecklingen i hans serie. Anna tycker att det kanske hade varit skönt att veta exakt vilken handling hon ville ha innan hon byggde upp världen, för att vara säker på att den stödde den handlingen. Men dels fungerar hon inte så, och dels gillar hon den organiska känslan när hon måste ta sig runt problem som hon inte var medveten om skulle dyka upp när hon började skriva. Ulrika tycker att hon hade det hon behövde när hon började, och det gjorde Marcus också. Däremot säger han att han antagligen hade tjänat på att gå en skrivkurs eller två innan han började. Då hade han nog strukturerat första boken smartare. Hade han vetat vilket omfattande arbete det var att jobba med Serahema hade han kanske aldrig kastat sig in i det. Han tror att det är viktigt att ha bra bollplank längs vägen, någon som orkar lyssna på alla tankar och idéer och kommer med förslag.

 

Häng med nästa vecka för del 2 om hur man bygger världar inom fantastiken!

/Ewa Lotta

 

Det här inlägget postades i Fantastik, författarintervju, Skrivande och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Värlsbygge inom fantastiken, del 1

  1. Pingback: Världsbygge inom fantastiken, del 3 | lagomlycklig

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.