Den fantasyskrivande elektroingenjören som charmar älgar – intervju med Marcus Olausson

 

Vem är Marcus Olausson? Berätta lite om dig själv!

Jag är en mångsysslande man som växte upp på en bondgård i nordöstra Bohuslän. Där lekte och strövade jag mycket i skog och berg och det var där jag fann nyckeln till fantastiska världar som bara blivit fler med åren. Ingenjörsutbildning förde mig till Uddevalla och Trollhättan. Arbete förde mig till

Copyright bild; magnusbergstroem@gmail.com

Copyright; magnusbergstroem@gmail.com

Åmål, Mölndal, Göteborg och Stockholm. Kärleken förde mig åter till Trollhättan och nu bor jag med sambo och två små killar utanför staden på en egen liten gård där vi kan se Hunneberg vid horisonten. Ett förtrollande berg som inom överskådlig framtid kommer att figurera i boken Drömverk.

 När bestämde du dig för att bli författare?

Det var inget jag bestämde, det bara hände. Jag har nog alltid varit en berättare men till en början främst genom konst och musik. Tecknat tomtar och troll har jag gjort sedan barnsben och växlade i tonåren över till att måla fantasymotiv med oljefärg. En dag på mellanstadiet plockade jag upp mammas gitarr och den blev genast en kär vän som kompletterades med elgitarr i tonåren. Det gav kanske även en nörd en touch av coolhet (tro mig, det behövdes). Det var även där jag började inse att jag hade talang för att skriva. Lärarna hade uppmuntrat mig sedan mellanstadiet och när jag fick toppbetyg även på uppsatser i gymnasiet förstod jag att jag hade något på gång. Ändå var det först runt tjugoårsåldern jag började skriva på min kammare. Jag hade ett embryo till en berättelse som kommit till mig genom dröm och meditation. När IT-bubblan sprack i början på nollnolltalet blev jag arbetslös och hade plötsligt tid att ta tag i den där bokidén, så jag satte mig ner och gjorde en mindmap som jag sedan renodlade till en grov synopsis. Jag insåg direkt att det inte skulle räcka med en bok så jag delade upp handlingen i en serie.rotlosa-cover Första boken var klar redan 2004 och jag har känt mig som en författare sedan dess. Att jag inte debuterade förrän 2014 med just denna bok beror kanske mest på bokbranschens styvmoderliga hantering av fantasygenren. Skrev man inte ungdomsfantasy ellerbararenrgb något kopplat till rollspel var man körd och jag siktade snarare in mig på äldre tonår och uppåt. Nu ser marknaden ljusare ut och medan jag bidat min tid har jag i grova drag skrivit klart min serie.

 

Vad gör du när du inte skriver?

Arbetar heltid som elektroingenjör vilket innebär att jag konstruerar elektronikhårdvara och ansvarar för produktionen av densamma, kvalitetssäkring, produktionstestning och reparationssupport. Jag bor på en liten skogsfastighet där vi har två ponnys och tre katter. Det är mycket att ta hand om när skog, ekonomibyggnader och hus ska hållas i gott skick och lägg till småbarnsförälder på det så inser man att schemat är fulltecknat. Jag är väl ett slags renässansmänniska med för många järn i elden och har som följd bränt ut mig två gånger och kämpar ständigt för att uppnå balans i livet. För att koppla av jagar jag, vilket ärligt talat oftast innebär att sitta still i skogen, titta på djurlivet och bara vara.

 

Du är nu aktuell med tredje boken i fantastikserien Serahema Saporium.  Kan du berätta något om serien? 

Det kommer att bli en avslutad serie på sex böcker där råmanus till hela serien är färdigskrivet (så risken för att göra en Robert Jordan är liten). Tanken är att sedan fortsätta utforska världen Serahema i kortare fristående serier och ta den från mörk medeltid och in i industrialisering och rymdålder. Från feodala samhällen till demokrati och miljöaktivism. Den kommer alltså röra sig från klassisk high /grimdark fantasy till ett slags dieselpunkig rymdopera, men första serien är en mix av Sagan om ringen och Game of thrones till stuket.

Den nu aktuella tredje boken heter Nattlöpare nattlopare-3-aug-rgboch släpps på Bokmässan i Göteborg i slutet av september. Serien handlar om ynglingen Elderim som enligt klassisk mall verkar vara den som är utvald att rädda världen, men är det verkligen så? Jag hoppas man vågar läsa trots det till synes klassiska upplägget och gillar karaktärerna så man hänger kvar, för jag har en hel del krokar längre fram i berättelsen som förhoppningsvis gör upplevelsen fräsch. Elderim är i tjugoårsåldern och börjar som en naiv lantis men blir rejält tilltufsad på sina äventyr och utvecklar depression och självskadebeteende medan han sjunker djupare ner i Serahemas svärta. Han är inget vidare hjälteämne och genomgående är att de flesta i boken mer eller mindre misslyckas med sina förehavanden men strävar vidare ändå. Det är en karg värld där magin är farlig och kräver sina offer så humor är ett viktigt inslag för att lätta upp det mörka. De flestas favoritkaraktär verkar vara tjuven Belmonne som har knyckt en trolleribok och när hennes väg korsar Elderims börjar berättelsen ta fart på allvar. Man kan se serien som ett försök från min sida att visa att vi minsann kan skriva riktigt bra episk fantasy även här i Sverige. En hyllning till mina förebilder som för in något eget i en subgenre som tyvärr verkar vara under radarn just nu. En berättelse där man verkligen får vara med och känna för trovärdiga karaktärer. Ensamma människor med både hjärta och smärta som möts och kämpar med eller mot varandra för det de tror på.

 Har du några andra skrivrelaterade projekt på gång?

Nu när Nattlöpare är klar väntar komplettering och redigering av fjärde boken, men då den i stort sett redan är klar finns utrymme att skriva på annat mellan boksläppen. Jag ska snart medverka i en nättidning med en skräcknovell. Fler noveller finns på lager och jag har många idéer att utveckla, men det blir lite pö om pö då novellskrivandet har lägre prioritet än romanförfattandet. Jag skrev en feelgood sf-novell för en tid sedan och det gav sådan mersmak att jag kommer skriva ett helt gäng noveller i samma miljö med drag av utopi.

Annars är mitt största projekt just nu Fantastikhjälpen, ett initiativ för att samla in pengar till välgörenhet genom bokutgivning. Först ut blir boken Drömverk som är en urban fantasy i Trollhättemiljö och där jag har hittat en riktigt gripande story. Asatro, tomtar och troll blandas med mesopotamiska gudar och skruvade varelser. Vi får följa den ensamkommande flickan Nahrina som inte bara måste lära sig hantera förlusten av sin familj utan även upplevelsen att ensam hamna i ett familjehem och en främmande miljö. När hon upptäcker parallellvärlden Avigsidan kastas hon in i ett äventyr där hon tvingas möta sina rädslor för att kunna bli hel igen. Allt är inspirerat av böcker som Narnia, Den oändliga historien och Harry Potter och därmed vänder jag mig till en något yngre läsekrets än jag brukar. En riktigt spännande upplevelse utlovas och man kan läsa mer om boken på www.fantastikhjalpen.se

Hur ser din skrivprocess ut? Hur lägger du upp arbetet?

Skriv så ofta du kan, så ser min process ut. Jag följer inget schema utan det handlar om att ta mig tid när tillfälle bjuds, men även skapa utrymme för skrivande. Tids nog blir man klar. Det är bara hårt idogt arbete som gäller, ofta kvällstid när familjen sover. Jag har sällan skrivtorka utan bubblar av idéer som jag kortfattat skriver ner i en fil om det rör sig om noveller. För romanprojekten har jag både fysiska mappar med researchmaterial och filer och excelark i dedikerade mappar på datorn. Jag har flera parallella romanprojekt där jag växlar mellan research för de olika projekten. På så vis kan jag alltid arbeta med något om jag kör fast och då jag är en världsbyggare krävs det tid för att miljö och story ska utkristalliseras.

Oftast dyker embryot till en berättelse upp som en scen i en dröm. Jag vistas i en miljö och interagerar med en eller flera karaktärer. Det är sedan mitt arbete börjar med att ta reda på vad vi gör där och varför? Var ligger konflikten som ger berättelsen en nerv? Det kan även börja som en tanke, en idé jag vill prova. Som t.ex. det här med tidsresor eller hur en feelgood sci-fi novell skulle kunna se ut. Sedan är det igång och jag börjar nysta upp tråden till berättelsen. Olika skrivprojekt samsas om min uppmärksamhet och muteras längs vägen. En del kanske slås samman. Vilket jag till sist skriver på handlar till viss del om strategi. Vilket gör mest för min författarkarriär just nu? Vad har jag tid med? Jag gör en grov synopsis som sedan förädlas allteftersom, men vill inte ha en för detaljerad synopsis för då tröttnar jag på berättelsen. Det är upptäckandet av storyn och karaktärerna som driver mig framåt. Däremot kan världsbygget vara ganska detaljerat för om jag får till miljön bra så föder det fram karaktärer och konflikter av sig självt och jag kan utforska världen genom mina karaktärer.

Vad är det som driver dig att skriva?

Jag ser mig som en upptäcktsresande i min egen fantasi. Alla berättelser är verkliga för mig. Jag befinner mig verkligen i den värld jag skriver om och jag känner med mina karaktärer. De blir som en familj, hur skruvad den än kan vara. När det gäller Fantastikhjälpen har den dessutom ett välgörande ändamål vilket i sig ger en extra drivkraft. Del av vinsten ska gå till Läkare utan gränser och det är därför inte bara av själviska skäl som jag hoppas att den blir en succé. Jag vill bidra till att göra världen till en bättre plats.

Vad är det svåraste med att vara författare?

Att man förväntas vara så mycket mer. Mästerbloggare, geni på marknadsföring, duktig föreläsare. Det tar tid nog att skriva om man inte lever på sitt författarskap och att då klura ut smarta blogginlägg och lyckas få folk att läsa dem är inte det enklaste.

Copyright bild; magnusbergstroem@gmail.com

Det är svårt nog att försörja sig som författare oavsett genre, men fantastikgenren är trots allt ganska liten i Sverige. Att skriva en berättelse som uppfyller marknadskraven och blir en hit är tufft och kan kännas som ett oöverstigligt hinder. Svenska fantastikläsare är kräsna och uppfödda på utländsk litteratur som redan sållats fram på en gigantisk inhemsk marknad. Att som amatörförfattare konkurrera på de villkoren är helt enkelt jävligt tufft. Men jag är evigt tacksam till dem som faktisk ger oss svenska fantastikförfattare en chans. Vi blir bara bättre och bättre. Och visst fan ska vi utmana stereotyperna och könsfällorna. Ha bara lite tålamod med stofiler som mig så blir det nog bra vad det lider.

Har du några råd till den som drömmer om att börja skriva?

Vänta inte, börja skriva redan nu. Gå en kurs eller låt bli. Det viktiga är att du skriver och får en rutin på det. Det kräver övning att bli bra på något och författande är inget undantag. Låt någon annan läsa det du skriver och var öppen för kritik. Det är din text de kritiserar, inte dig. Lyssna på vad de säger men behåll känslan för vad du vill berätta och jobba istället med tekniken. Lär dig vilken testläsare som faktiskt gör din text bättre, de andra kan du egentligen skippa. Gå en skrivkurs och lär dig gestalta och hur man undviker fällorna. Läs mycket och analysera hur dina favoritförfattare gör. Nätverka och lär känna andra som skriver för ni kommer att pusha varandra framåt och utvecklas tillsammans. Lär dig att redigera, skala bort det onödiga och slipa din berättelse till perfektion. Undvik att börja med en omfattande fantasyserie för du kommer att utvecklas under tiden och behöva skriva om. Det funkade visserligen för mig men det är bättre att slänga en novell eller fler i soporna än en roman. Och utveckla din författarplattform medan du skriver så den finns på plats den dag du får ett bokkontrakt eller bestämmer dig för att själv ge ut din bok. Skapa en blogg och var så aktiv du orkar i sociala medier.

Var ser du dig själv om tio år?

Jag tror att jag då har kunnat gå ner i arbetstid som ingenjör och har en okej inkomst på mitt författande, om än blygsam. Av hälsoskäl är det faktiskt den enda vägen att gå. Dygnet räcker inte till annars. Min Serahemaserie är slutförd och har förhoppningsvis fått ett visst erkännande. Kanske rentav klassisk high fantasy då fått ett uppsving igen. Jag jobbar långsiktigt med mitt varumärke och bygger från grunden. Drömverk och den serie där den ingår bör då åtminstone ha gett mig ett ansikte lokalt i Västra Götaland men även gett ringar ut i övriga Sverige. Den skräckroman jag påbörjade för några år sedan men pausat medan jag jobbar med Drömverk är då klar och eftersom den har drag av kriminalare så kan den ha gett avtryck i skräckgenren. Kanske rentav blivit en succé. Oavsett vilket har jag haft kul på vägen och kommer att fortsätta utforska fantastiska världar i mitt huvud. Utvecklas som författare.

Till sist; Har du någon udda talang?

Jag kan göra ljud med näsan för att locka på älg eller rådjur. Det är ganska coolt att locka in en nyfiken älgtjur till bara trettio meters avstånd. Jag har till och med lyckats få kontakt med en ormvråk en gång genom att skria åt den. Den cirklade över mig en lång stund och svarade på ropen. Fast det kan ha varit i min fantasi. Det händer mycket där. 😉

7-books

Kika gärna in på min blogg www.marcusolausson.com eller leta upp mig på sociala medier om du vill veta mer om mina projekt.

Tack för intervjun Ewa och tack till dig som har läst den. Vi kanske möts bland tomtar och troll.

Tack själv, Marcus, för att jag fick intervjua dig. Lycka till med ditt fortsatta skrivande!

/Ewalotta

Köp böckerna i Serahema-serien här;

De rotlösa   Bäraren   Nattlöpare

Marcus Olausson medverkar också i följande novellsamlingar;

Steampunksagor – Berättelser från en svunnen framtid  På denna grund  Svenska spöken  Bortom portalen

Det här inlägget postades i författarintervju, Skrivande och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.