Sagoberättaren som inte väjer för det mörka – författarintervju med Mikael Mansén

Vem är du? Berätta kort om dig själv!

Berätta om sig själv är alltid svårt. Hum… Jag bor i Solna med min flickvän Isabell och två katter. Jag föddes i Stockholm och bodde min två första år här. Senare flyttade min familj ut till Tungelsta och där bodde jag tills jag var sju. Mina föräldrar skiljde sig och jag flyttade med min mamma till Solna. Efter några vändor hit och dit i Stockholms förorter hamnade jag åter i Solna och det är alltså här jag lever nu. En sak som jag alltid har gillat med den här platsen är att den inte är ordnad. Vägarna och stigarna är inte raka. Vill man så kan man se en sorts vildmark här och där. Sida vid sida av det moderna finns en del riktigt gamla hus och områden. Perfekt för inspiration.

Vad skriver du?

Mest skräck eller rysare tror jag. Det är i alla falla vad jag har fått utgivet. Jag har även skrivit en del fantasy. En av dessa väntar jag på att min förläggare ska ge klartecken till. Hum… En del samhällskritiska texter också och sådana sagor. Det är något som ligger mig… hum… varmt om hjärtat. Uteliggare, missbrukare, alkoholister, prostituerade. Människor som samhället vid något tillfälle struntade i och som inte klarade av att vara starka hela tiden.

Vad gör du när du inte skriver böcker?

Arbetar som content manager på ett eventbolag. One relation. Tips om man vill ha releasefest. 😉

När bestämde du dig för att bli författare?

Sagoberättare har jag varit hela livet. När jag var liten berättade jag sagor för mina småkusiner. Långa, avancerade sagor utan egentliga slut. Samma karaktärer återkom i andra sagor. När jag blev äldre så spelade jag rollspel. Drakar och demoner, Mutant, Kult, med mera. Den första berättelsen som jag skrev… Var när jag fyllde fyrtio och livet just hade slitits sönder. Jag stod på randen till undergång och hoppade på Jorun Modéns skrivkurs. Tänkte att jag troligtvis skulle vara absolut sämst på kursen, att alla skulle överglänsa. Men så var det inte. Det var otroligt givande. Alla var supertrevliga och lärarinnan var mer fantastisk än jag lätt kan beskriva. Det var nog någonstans efter kursen, eller under den, som jag bestämde mig för att satsa på skrivandet.

Du skriver ganska mörka texter, var hämtar du din inspiration?

Hum… Ur livet, ur tankar. Jag reflekterar mycket över andra människors tillvaro. Varför och hur? Vad hände med just den människan innan den blev sådan där. Vi var ju alla så oskyldiga i början. Men något skadade oss på vägen. Egentligen tror jag att vi alla bär sorg och mörker. Det är djupare hos vissa. En del av oss kan se djupare in i det. Jag är nyfiken på allt, alltså blickar jag gärna in i mörkret. Mm… Ja, ur mina egna tankar och reflektioner.

Hur mycket planerar du innan du skriver?

Nästan ingenting. Det kommer och sedan flyter det på. Har väldigt lite makt över sagan när jag väl börjat skriva. Karaktärerna får egna röster och viljor. Har varit tvungen att censurera saker i efterhand. Just det där med att tappa kontrollen över skrivandet… Det är något väldigt konstigt, men något som jag har förstått att många författare upplever.

Hur får du idéer till dina karaktärer?

Dom bara kommer. Dyker upp under tiden. Hum… Kanske får jag viss grund/inspiration från dem runtomkring. Till exempel har jag med en del vänner här och där i sagorna, men bara hastigt och utan namn… och alltid med en glimt av kärlek. Jag tror att jag låter det reflektera hur jag ser på dem. Lite magiska.

Vad jobbar du med för projekt just nu?

Mängder samtidigt. Två ungdomsböcker (eller kanske unga vuxna?) Några skräcknoveller, några rysarromaner. Byter ut projekten när jag tröttnat. Dvs. Tröttnar jag på skräck, så vänder jag mig till fantasy, tröttnar jag på det så skriver jag på något om utslagna i Stockholms skuggor.

Elin 2, En sorts fortsättning på Elin 1… såklart, Härskaren, Österns vind, m fl.

Kika på hemsidan för vuxenberättelser www.mikaelmansen.se  eller på sidan för ungdomsberättelser. www.skuggeld.se

Har du någon udda talang?

Haha. Förutom sagoberättande?

Empat. Känner mycket med människor. Tror mig själv kunna läsa dem väldigt bra. Det kan också vara mitt skenade Messiaskomplex.

Kan tala med gud, som sitter inspärrad i helvetet på grund av dåligt uppförande. Han lyssnar och svarar. Läkarna säger att det inte är på riktigt, men… Jag vet inte. Gud säger att det är på riktigt.

Jag sjunger väldigt bra.. tycker jag. Inte min flickvän dock… men jag tycker det… och kanske mamma.

Sedan, som min flickvän så snällt påpekade. När jag har festat så kan jag snarka så att väggarna skakar sönder, så att jag överröstar ett flygplan just innan det bryter ljudvallen, så att varelser i universums bortersta hörn håller för öronen innan dom begår självmord.

Nä… Ok… Jag är en väldigt duktig spelledare till rollspel och kan skapa snygga kartor.

Filmen eller boken? Och varför?

Mina flesta romaner och noveller har släppts av Miramir förlag, Kadabra ljudboksförlag och Danje förlag. Jag är oändligt tacksam för att dom vågade satsa på mig.

Elin:

Elinlin:

Den bygger på en verklig händelse. Min vän var på en ”knulldejt” och berättade om den här tjejen. Hon ville bara ha närhet, samtal, vänskap, men lade ut sig på nätet. Visade allt, blottade allt, utom sitt ansikte. Hon var intelligent och trevlig, men fruktansvärt missbildad i ansiktet.

När jag och min vän i efterhand talade om mötet, började jag att fundera på det där med utseende. Hur ytliga vi är. Att vi aldrig är nöjda. För små ögon, för tätt sittande öron, för kraftiga lår, osv. Den där flickan hade antagligen varit väldigt glad åt något av dom sakerna. Att vilja ha kärlek, men inte få det för att ditt yttre är frånstötande. Att vilja bli berörd, en hand, en öm blick, ett leende, saker som många av oss tar för självklart.

Vid ett tillfälle tänker Elin att hon hade nöjt sig med att vara normal eller normalt ful.

Elin finns dessutom som ljudbok på Storytel.

Guds synd

Guds synd:

Älskar Anne Rices första bok och Dracula. Gillar att fundera på hur monstrets liv ser ut. Hur skaffar det pengar, lägenhet, kläder, vänner? Kan den ha vänner? Kan den älska? Känna närhet? Och jag gillar vampyrer.

Krimgotia

Krimgotia:

Jag läste om det folket… och det var så spännande. Älskar sådana där mysterier. Vem byggde och varför? Atlantis, Paracas skallarna, myter och legender. Sagan är en sorts hyllning till HP Lovecraft och Robert E Howard.

En satans jul

En satans jul:

En sorts julsaga. Jag funderade på hur monster firar jul och sedan skrev jag. Först var den tänkt som en dyster liten berättelse, men den blev något annat. Jag gillade mina karaktärer och skriver på någon sorts fortsättning.

Djävulens alla döda:

Den är ett resultat av barndomsminnen/berättelser och allt för mycket läsande om 2a världskriget. En del av händelserna i berättelsen var min farfar med om.

 

Alla mina böcker hänger samman på något vis. Karaktärerna korsar varandras vägar. Ibland uppenbart, ibland så att det knappt märks. Tillexempel så möter Jona i Guds synd, karaktärerna i En satans jul varandra. I en annan saga talar ett par psykologer om en fosterfamilj som Linnea, i Elin sagan, bodde hos som barn. Samma fosterfamilj som Ofelia i novellen Sommarön bodde hos.

Dvs. Jag bygger en värld kring mina sagor… eller så fyller jag en värld med sagor.

Vilken är den bästa bok du har läst?

Oj. Det är en omöjligt fråga att svara på som författare… tror jag. Måste räkna upp några stycken.

Silmarillion av Tolkien, En vampyrs bekännelse av Anne Rice, Stalingrad och Berlin av Antony Bevor, Gryning över Kalahari av… ? Flera av HP Lovecraft, Flera Robert E Howard,

Bibeln (Ej religiös, men för en skräckförfattare är den en helt underbar källa till inspiration), dussintals böcker om gamla religioner, mm, osv.

 Tack för intervjun!

/Ewa

Tack själv / Mikael

Mikaels böcker hittar du på på de flesta internetbokhandlare och du kan läsa mer om författaren på hans officiella facebooksida.

 

Publicerat i Fantastik, författarintervju, Skrivande, Svensk fantastik | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Bokrecension: Blodsband av Albin Hedström

Blodsband

Författare: Albin Hedström

Utgiven: 2017

Förlag: Vakupp bokförlag

ISBN: 978-91-639-1208-5

 

 

Baksidestext: Tidens vindar närmar sig obönhörligen stormstyrka. Garrin Seminer har överlevt slaget vid Vol Dai, men förlusten av hans trogne Jonar har lämnat sår som kommer ta lång tid att läka. När Garrin med sina följeslagare närmar sig den väldiga staden Drys är det med en känsla av att han där kommer att möta sitt öde. 

Mot Drys reser också Eyra, fast besluten att nå sitt mål – att erövra Nordens tron. Men hon som tidigare sett allt i svart eller vitt börjar långsamt inse att inget är så enkelt. 

I Drys befinner sig Livgardets beryktade kapten, Tysander Ortaga, i ett dilemma som bara tycks bli värre och värre. Han slits mellan sin plikt gentemot den tillträdande kejsaren och plikten mot sin älskade familj.

Blodsband är en direkt uppföljare till Albin Hedströms debutroman Arvsblod. Återigen möter läsaren spännande karaktärer och en underliggande kamp mot ondska – en kamp som tar sig många olika uttryck.

Jag hade ganska höga förväntningar på den här boken, eftersom jag tyckte så mycket om första delen i serien, Arvsblod (recensionen av den hittar du här). Och jag blev verkligen inte besviken! Tvärtom, kändes den här boken ännu bättre. Språket känns mer utvecklat och det finns ett djup hos karaktärerna som jag verkligen gillar. De känns trovärdiga och komplexa. Möjligen kan jag vara lite kritisk mot att den kvinnliga huvudkaraktären, Eyra, ibland agerar lite väl flickaktigt och snudd på mesigt. Man kan kanske skylla det på den patriarkala värld som berättelsen utspelar sig i, men inte enbart. De stora krigarna verkar inte ha något problem med att sätta en kvinna vid makten, vilket jag tycker känns bra!

Sammantaget var det en spännande berättelse, med flera olika spår som Hedström knyter ihop snyggt på slutet. Jag kan varmt rekommendera den för alla som gillar episk fantasy, och jag tycker att det är mycket positivt att vi får se mer sådan litteratur med svenska som originalspråk. Jag ser verkligen fram emot att få läsa fortsättningen!

Du kan läsa mer om författaren och hans böcker på hemsidan albinhedstrom.se

Böckerna kan du köpa bland annat på Bokus och Adlibris.

Betyg: 6 av 7 ugglor

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Kongressrapport Fantastika 2018

Årets Swecon-kongress, Fantastika, var som vanligt en härlig upplevelse. Det är alltid lika roligt att träffa gamla och nya bekantskaper och riktigt nörda ner sig i vårt gemensamma intresse – fantastik.

Fantastikresearch – workshop med Lupina Ojala och Ewa Broberg

 

Fredagen inleddes för min del med en workshop, som jag höll tillsammans med författaren Lupina Ojala. Ämnet var Fantastikresearch och det blev mycket kreativa och givande diskussioner med deltagarna. Senare på kvällen var jag på en programpunkt om Övervakningssamhället, ett ämne som nästan känns obligatoriskt för mig som är dystopiförfattare.

 

 

 

 

På lördagen hade jag signering i den bokhandel som samordnats av Elin Holmerin på Undrentide förlag. Det var för övrigt mycket positivt, och gav oss författare möjlighet att mingla och delta i paneler både som deltagare och åskådare. Harry Potter var ämnet i två programpunkter på raken, båda lika intressanta och givande.

Att ge ut ljudböcker, paneldiskussion med Hans Persson, Ewa Broberg, Eva Holmquist och Oskar Källner

På eftermiddagen deltog jag själv i paneldiskussion om Att ge ut ljudböcker. Mycket intressant, eftersom jag är mitt uppe i den processen just nu och jag fick med mig en hel del bra råd.

Sara Bergmark Elfgren läser en spökhistoria

 

 

 

Bästa programpunkten var den som för min del fick avsluta kvällen – Sara Bergmark Elfgren som läste en spökhistoria i skenet av levande ljus.

Författaren E.P. Uggla höll ett intressant föredrag om När vetenskap blir skräck

 

 

 

 

Även söndagen innehöll många intressanta programpunkter. Höjdpunkterna för mig var Varför behövs svensk fantastik? och När vetenskap blir skräck.

Som avslutning för mig deltog jag i panelen Boktips – svensk fantastik. Många bra tips framkom och jag kan, liksom många andra, konstatera att framtiden ser ljus ut för svensk fantastik!

Nästa år hålls Swecon i Västerås 14-16 juni. Vi ses väl där?

Publicerat i Fantastik, Fantastik på svenska, Konvent och kongress, Skrivande | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Research på hög nivå!

 

Radiomasterna på Bondebacka, Motala

I min nästa roman, Desertörerna, som kommer nu i början på juni, kommer min huvudkaraktär Lilia vid något tillfälle komma att klättra i en av de gamla radiomasterna i Motala.

Anna-Karin Andersson har gästbloggat här om research tidigare, och pratar både om faktabaserad och självupplevd research. Naturligtvis har man som författare rätten att ta sig friheter, men läsaren kommer ganska snart att genomskåda dig om du skarvar för mycket.

Så, under en solig vinterdag gjorde jag slag i saken och knallade iväg till masterna för att se dem på nära håll. Under tiden jag var där, passade jag på att spela in en kort snutt och lägga upp på min Instagram och på Facebook, naturligtvis med vederbörliga taggar (som jag i ärlighetens namn har lite svårt att begripa mig på.)

Patrik Falk, Motala Mastklättring

Patrik på Motala Mastklättring, däremot, förstod sig på taggar och lyckades hitta min lilla filmsnutt. Han tog kontakt med mig och erbjöd mig att göra research på riktigt uppe i den ena av de två masterna. Ett erbjudande som man bara inte kan säga nej till!

 

 

 

 

 

Säkerhetssele på!

Den 27 maj var det så dags. Med en aning skakiga ben lyssnade vi på säkerhetsgenomgången och fick lära oss att hantera alla säkerhetshakar. Annika, Lotta och Olov som jag skulle klättra tillsammans med var väldigt trevliga och Patrik var lugn och trygg.

Trots det ska jag erkänna att det fanns ett kort ögonblick på första avsatsen, 17 meter upp, som jag tvekade om det verkligen var värt det. Det var på just den här avsatsen Lilia låg gömd, och eftersom jag konstaterat att jag inte varit helt ute och cyklat när jag beskrev den scenen, fanns det ju egentligen ingen anledning att fortsätta uppåt …

Första avsatsen, 17 meter upp

Utsikt från masttoppen

Ju högre upp man kom, desto mindre kände man av höjden, konstigt nog. Kanske för att man hade fullt upp med att fokusera på de smala stegpinnarna. Väl uppe på toppen av masten möttes vi av en helt fantastisk utsikt. Det gick nästan att se ända till Mariannelund! 😉

 

 

Ett riktigt coolt äventyr var det i alla fall, som jag mycket väl kan tänka mig att göra om! Tack, än en gång, Patrik, för att jag fick chansen!

Publicerat i Allmänt, Okategoriserade, Skrivande | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Nordsken 2018, Författarbesök i skolan och annat smått och gott!

Butiken för Besynnerliga Böcker, Nordsken 2018

Den 10-12 maj  var det dags för Nordsken, en spelmässa i Skellefteå. Jag var på plats i Butiken för Besynnerliga Böcker, tillsammans med författarna Ulrika Fjellborg, Cecilia Larsson Kostenius och Lupina Ojala.

Ewa Broberg och Lupina Ojala på Nordsken 2018

 

 

 

 

 

 

Förutom att vara utomordentligt vackra i montern med spök- och steampunktema, deltog vi författare i olika paneler och workshops. Bland annat höll jag och Lupina Ojala en väldigt rolig workshop om fantasyresearch.

Brainstorming under workshop i fantasyresearch med Lupina Ojala och Ewa Broberg, Nordsken 2018

 

Nordsken är i första hand en spelmässa och ett tredagars-lan. Trots att det var varmt och svettigt var jag ju tvungen att smyga upp och titta en liten stund på Overwatch-finalen, som höll på till runt klockan 3 på morgonen!

Från finalen i Overwatch, Nordsken 2018

 

 

 

Trots att resan dit var något av ett äventyr, med över 12 timmars tågförsening, kan jag absolut tänka mig att åka upp dit igen. Det var väldigt välorganiserat, och jag har aldrig varit med om så fantastiskt omtänksamma och tillsmötesgående arrangörer!

Författarbesök på Nya Munken i Linköping, 15-16/5 2018 med Jenny Töredal och Ewa Broberg

Veckan efter var jag och författaren Jenny Töredal inbjudna till skolan Nya Munken i Linköping. Under två dagar hann vi med att träffa 8 klasser och berätta om skrivande, med fokus på fantastik. Vi hade också några mycket uppskattade skrivövningar om gestaltning. Det kändes mycket uppskattat, och bibliotekarien meddelade mig efteråt att det hade blivit så lång utlåningskö på min bok Friskyttarna, att de beslutat sig för att köpa in fler exemplar!

Det som står härnäst på agendan är naturligtvis det planerade boksläppet av Desertörerna, del 2 i trilogin om Friskyttarna! Den släpps den 9/6, så den närmaste tiden är hektisk med intervjuer, bokningar av signeringar, planering av releasefest och så vidare. Det roligaste ändå är nog att jag har fått chansen att klättra i de 124 m höga radiomasterna på Bondebacka i Motala, precis som min huvudkaraktär Lilia gör i Desertörerna! Missa inte nästa blogginlägg som kommer att handla om just det halsbrytande äventyret!

Publicerat i Allmänt, Fantastik, Fantastik på svenska, Konvent och kongress, Skrivande | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Bokrecension – De Andra av Nils-Petter Löf

Bokrecension De Andra

Första boken i Sovande krigare – serien

ISBN: 978-91-88579-41-6

Författare: Nils-Petter Löf

Utgivningsår: 2017

Förlag: Utgiven i samarbete med Whip Media

 

Baksidestext:

Vad är det egentligen som händer i Ånge?

En ung kvinna avlider under gåtfulla omständigheter och besynnerliga varelser rör sig i skogarna. De levandes värld kommer allt närmare en kaotisk tillvaro, präglad av död och förstörelse. I drömmarna kan de som har förmågan besöka den sovande världen, men dörren går åt två håll.

Ska de andra återigen få besöka de vaknas värld?

De andra är första boken i en mörk urban fantasy-serie som utspelar sig i Norrlands inland om kampen mellan kaos och ordning.

 

De andra utspelar sig i en svensk småort, i gymnasiemiljö. Jag älskar verkligen idén i denna svenska urban fantasy! Hela boken väcker minnen från min egen gymnasietid och huvudkaraktären John är bra gestaltad som en osäker och tafatt kille från landet som oväntat hamnar (åtminstone delvis) i de populäras skara. Det är en roll han inte förväntat sig och han har svårt att hantera det. Jag får känslan av ett väl genomtänkt världsbygge, där gränserna mellan vad som är ont och gott är minst sagt flytande. Trots att det kanske borde upplevas rörigt, känns det tvärtom väldigt trovärdigt. Lite som yin och yang.

Det som tyvärr drar ner helhetsintrycket är bearbetningen av manuset. Det är mycket upprepningar och en ibland irriterande övertydlighet. Gestaltningarna är genomgående bra, så det är synd att det ska falla på att författaren förtydligar det han just gestaltat. Men kan man förbise detta, är boken en riktig bladvändare, och jag kommer definitivt att fortsätta läsa serien. Nils-Petter Löf känns som ett lovande tillskott till den svenska fantastiken som är på uppgång!

Du kan köpa boken bland annat på Adlibris eller på Bokus.

Vill du veta mer om författaren, kan du följa hans sida på Facebook

Betyg: 4 av 7 ugglor.

Tack till författaren för recensionsex!

Publicerat i Bokrecensioner, Fantastik, Fantastik på svenska | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Gästrecension; Femte dagen av Ulrika Amador


Publicerat i Bokrecensioner, Fantastik, Fantastik på svenska, gästbloggande | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Bokrecension: Alfa och Omega av Oskar Källner

Titel; Alfa och Omega

Författare; Oskar Källner

Förlag; Fafner Förlag

Utgiven; 2017

ISBN; 978-91-98226-75-1

Baksidestext; Sju noveller som kryssar mellan science fiction och skräck, som vandrar genom parallella världar, till universums slut, och bortom.

När jag sitter och funderar över hur jag ska beskriva den här novellsamlingen kommer ordet ‘vackert’ upp först i hjärnan. Det är verkligen vackra texter, åtminstone övervägande. Visst finns det minst en novell som är mer än lovligt slafsig, men mitt övervägande intryck är ändå att det här är vackert. Oskar har ett lättflytande språk som är behagligt att läsa och även om jag inte begriper mig på alla tekniska termer stör det ändå inte den totala upplevelsen.

När jag googlar på Alfa och Omega får jag en träff på Bibelns uppenbarelsebok där Gud kallar sig Alfa och Omega, det vill säga, alltings början och fullbordan. Jag erkänner glatt att jag inte slagit upp ”the Big Book” för att kolla om det stämmer, men det är lite den känslan jag får av den här novellsamlingen. Oskar Källner tar med läsaren på en svindlande resa genom universum via känslosamma berättelser som jag inte kan tänka mig lämnar någon oberörd.

Min personliga favorit är nog Stockholms drottning, ett dystopiskt fantasyäventyr med skräckinslag. Här har Källner lyckats få in alla fantastikgenrerna i en novell och han hanterar det riktigt bra!

Mitt råd – läs den!

Betyg; 6 av 7 ugglor!

Du kan köpa Alfa och Omega på förlagets hemsida eller på adlibris eller på bokus

Publicerat i Bokrecensioner, Fantastik, Fantastik på svenska | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Att låta litteraturen röra vid hjärtat – intervju med Oskar Källner

Jag fick ett önskemål från en av bloggens läsare om en intervju med en av våra större svenska fantastikförfattare. Och som den trevliga och tillmötesgående bloggare jag är (och eftersom jag själv var nyfiken på denne författare), var jag inte sen att nappa på förslaget. Så här, mina vänner, är en intervju med allas vår Oskar Källner!!

 

Vem är du? Berätta kort om dig själv!

Jag heter Oskar Källner, fyller snart 40 och bor utanför Uppsala med min familj. Jag jobbar som systemutvecklare men min stora hobby är att skriva och driva mitt Fafner förlag.

Vad skriver du för slags litteratur?

Jag skriver över hela fantastikens spektrum. Fantasy, skräck och science fiction. Min debutroman Drakhornet kom ut 2011, tätt följd av uppföljaren Skogens hjärta. De är historisk fantasy som utspelar sig 1809 i ett Sverige där det fortfarande finns älvor i mörkret och troll i underjorden, och där Näckens stråkar kan höras över vattnet.

Sedan släppte jag Stormvinge. Vad jag vet är det världens första kombination av SF och hästbok. Vilda äventyr med flygande hästar på en främmande värld.

Jag har också varit med i kanske ett dussin antologier och vunnit några novelltävlingar. Mycket av det finns samlat i två novellsamlingar. Nästan alla noveller finns även släppta som individuella e- och ljudböcker.

Jag har även gjort en del översättningsarbete. Översatte 29 av Lovecrafts noveller. Även de släppta som e- och ljudböcker. Översatte H.G. Wells Tidsmaskinen och släppte i alla tre formaten.

Nu senast har jag genom Fafner förlag, testat på att ge ut lite andra författare. Så avslutade precis en satsning med tio fantastiknoveller som e- och ljudböcker.

När och varför bestämde du dig för att bli författare?

Jag har alltid hittat på historier. Men det har främst varit för att jag själv tyckte det var roligt. Men jag var kanske 26 år när en av mina berättelser, om några ungdomar som år 1809 hamnade i vilda äventyr i Kilsbergens skogar, kom att växa över alla gränser. Inuti mitt huvud följde jag med dem på vandring längs blanka skogstjärnar och i mötet med skogens alla väsen. Det var en salig blandning av faktisk historia och gammal folktro. Det kändes riktigt spännande. Så jag tänkte att kanske skulle även andra vara intresserade att läsa det. Så jag skrev och skrev och efter en mycket lång process så släpptes Drakhornet.

Hur mycket planerar du innan du skriver en roman eller novell?

Väldigt mycket faktiskt. Men inte så mycket på papper. Jag visualiserar ofta historien i mitt huvud. Först brukar jag komma på slutet och den värld som det slutet passar i. Sedan funderar jag efter ytterligare riktigt coola scener och vilka karaktärer som skulle kunna leverera det på bästa sätt. Sedan är det som om hjärnan lägger dessa scener som ett pussel, och historien framträder, eller att scenerna ordnar upp sig likt pärlor på ett halsband. Det är en delvis medveten och delvis omedveten process. Fungerar bäst på skogspromenader med barnen. Men det gör också att när jag sedan väl sätter mig ner så har jag ofta allt i huvudet. Jag vet var jag ska börja, vart jag ska dra och vad som ska in däremellan. Självklart dyker det upp nya saker medan jag skriver, och man får tråckla lite. Men historien har redan simulerats så pass många gånger i huvudet att jag rätat ut de flesta frågetecken redan innan jag börjat skriva. Det är hur jag gör det. Jag har författarkompisar som tycker att det är det mest tråkiga de hört talas om, för om de redan vet slutet, varför ska de då skriva berättelsen? De är upptäckare. Jag är snarare en arkitekt. Inget är rätt eller fel. Huvudsaken är att man hittar det som passar för en själv.

När du planerar dina karaktärer, hur tänker du då? Bestämmer du deras personligheter innan, eller låter du det bli som det blir? Får de på något sätt gestalta budskapet i berättelsen?

Jag har ofta en idé om vilka de är och eftersom jag har simulerat dem i historien ett antal gånger så vet jag att de brukar fungera. Självklart får man dock putsa lite på dem under skrivandets gång och under redigeringen så att de blir välbalanserade. Ibland plockar jag personlighetsdrag från folk jag känner, ibland konstruerar jag helt nya karaktärer. Men självklart är det så att bitar till karaktärerna är sådant som man på något sätt själv har upplevt, eller i värsta fall, blivit utsatt för.

Du skriver ju fantastik, som ju inte direkt är realism. Hur mycket tid lägger du på research och vad består den främst i?

Säg inte att det inte är realism. Jag skulle vilja påstå att en hel del fantastik fungerar som hyperrealism. För även fantastik måste hålla sig inom de ramar som är uppställda för sitt eget universum. Även fantastik måste ha sammanhängande och trovärdiga karaktärer. I slutändan handlar allt om trovärdighet. Att världen och karaktärerna hänger samman, och att den emotionella kraft som historien förmedlar träffar läsaren. Då spelar det ingen roll om det är ”fantastik” eller ”realism” för karaktärerna och deras öden kan då bli mer verkliga än verkligheten, och skapa sann glädje och sann sorg hos sina läsare. Och är inte det i slutändan syftet med litteratur? Att få oss att tänka nya tankar, uppleva nya saker, och att låta det röra vid hjärtat?

Hur ser du på framtiden för svensk fantastiklitteratur? Vad gör du själv om tio år?

Jag är optimistisk vad gäller svensk fantastik. Det har hänt så grymt mycket bara senaste fem åren. Med hjälp av e-böcker och billigt tryck så har inte längre de stora förlagen monopol på att publicera böcker. Tidigare kostade det helt enkelt för mycket. Nu kan vilken eldsjäl som helst lära sig och göra det bra. Och det finns ett sammanhang, en gemenskap, bland svenska fantastikförfattare, där vi hjälper och stöttar varandra. Där alla hela tiden strävar efter att bli bättre. Så det finns en enorm potential.

Vad jag själv gör om tio år? Det är mycket svårt att säga. Verkligheten är så pass föränderlig att det är svårt att lägga ner fasta planer för så lång tid. Jag tror att en av de viktigaste förmågorna inför framtiden snarare handlar om att ständigt vara villig att återuppfinna sin vision. Och agera.

Vad jobbar du med för projekt för närvarande?

Nästa stora släpp är min första bilderbok. En söt barnbok med underbara illustrationer av Marta Leonhardt där man får följa tre nissar som tävlar om att först kunna hämta hem den härliga jordgubben till byn. Den första rider på en kanin, den andra på en blåmes, men den tredje kommer ridande på en sköldpadda! Hur ska det gå. 🙂

Förutom detta har jag att antal andra projekt på gång. Fantastik är härligt. Livet är gott.

Har du någon udda talang?

Jag kan vifta på öronen.

Vad är ditt bästa boktips? 

Haha. Det är ju i princip omöjligt att plocka ut en enda bok av alla de jag läst och definiera den som ”bäst.” Det beror helt på vad man gillar och vilken fas man är i livet. Men om jag skulle välja någon som är fantastik, som är ypperligt välskriven och som kanske inte alla har hört talas om så skulle det bli Gene Wolfes fantasyserie ”Den nya solens bok.” som börjar med ”Torterarens lärling.” Det är sannerligen en sällsam historia.

Sist, men inte minst, har du något bra råd till aspirerande författare?

1.      Parkera rumpan framför datorn och skriv, skriv, skriv. Om du inte skriver kan du aldrig bli bättre.

2.      Skaffa dig ett gäng testläsare som verkligen ger ärlig feedback. Hyr gärna in en lektör om du har resurserna. Om du inte får ärlig kritik kan du aldrig bli bättre.

3.      Skriv, skriv, och skriv lite till. Om du inte skriver om och redigerar så lär du dig inte av dina misstag.

4.      Ge aldrig upp.

Tack för intervjun och lycka till med ditt fortsatta skrivande!

Du kan läsa mer om Oskar och hans skrivande på hans hemsida, Munins skärvor

Mer om Oskars andra böcker hittar du på Fafner Förlags sida

Nästa vecka recenserar jag Oskars novellsamling, Alfa och Omega

/Ewa

Publicerat i Egenutgivning, Fantastik, författarintervju, Skrivande | Etiketter , , , , , , , , | 1 kommentar

Kongressrapport Picnicon2017

I helgen var jag med som deltagande författare i SF-kongressen Picnicon, anordnad av Västeråsfandom. Det var första gången jag deltog i kongressen, men efter den positiva upplevelsen av ett riktigt välarrangerat event kommer det säkerligen inte att vara den sista.

Jag anlände redan på fredagseftermiddagen till Västerås. Eftersom jag fortfarande haltar fram med hjälp av kryckor efter en fotoperation, var det minst sagt bökigt att släpa med sig förlagets böcker på tåget. Som tur var blev jag mött (trots mina försäkringar om att jag klarar mig själv) på stationen av min gode vän och kollega Sten Rosendahl, som tålmodigt släpade på min 50 kilos-väska genom Västerås gator. Stort tack för hjälpen, och tack för att du inte gör som jag säger! 😉

 

Mattias Kuldkepp pratade om sitt skrivande på Bishops Arms

Efter god mat och härligt bokprat på Bishop´s Arms på kvällen, där bland annat författaren Mattias Kuldkepp pratade om sitt skrivande, satte jag mig lydigt vid datorn på hotellet och skrev för brinnande livet för att kunna rapportera in dagens mängd ord på NaNoWriMos hemsida. Jag klarade det med 5 minuters marginal!

Lördag morgon startades med hotellfrukost och därefter gav jag mig av till biblioteket. Där droppade författande kollegor och andra bokälskare in efter hand och som vanligt är det fantastiskt(!) kul att umgås med fantastikfolket! Dagen gick fort, jag pratade med många gäster, sålde en och annan bok, köpte en och annan bok och deltog i panelen

Foto: Tomas Cronholm

”Fantastik då, nu och i framtiden” tillsammans med Erik Granström, Anders Blixt, Emmelie Pettersén Uggla och Cecilia Åhman. Näst sist ut blev jag intervjuad och fick läsa högt ur Friskyttarna. Kvällen avslutades med sedvanligt Dead Dog Party på Bishop´s Arms innan en sista hotellnatt väntade. Även denna kväll lyckades jag rapportera in mina ord strax innan tolvslaget, även om det i ärlighetens namn inte blev så värst många denna händelserika dag …

Tre femtedelar av Fantastic Five återsamlade!

Vad tar jag med mig från detta event? Flera saker. Jag kan konstatera att jag trivs bäst med folk omkring mig som förstår vad jag säger. När man kan diskutera muterade gurkor och appar som slukar en hela (enda sättet att komma ut är om någon swipar höger …) utan att någon höjer på ögonbrynen, då vet man att man är i rätt sällskap. Nya bekantskaper har gjorts, andra har fördjupats. Min syn på vad fantastik egentligen är har breddats ytterligare och jag har fått nya idéer och infallsvinklar bara genom att låta energin fylla mig. Bland annat har jag kommit fram till att bok två i min trilogi behöver skrivas om från början, men det är en helt annan historia ….

/Ewa

Publicerat i Allmänt, Fantastik, Skrivande | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar