Ja, jag var också där…

Facebook och de flesta bloggar jag följer har den senaste veckan svämmat över av inlägg om bokmässan i Göteborg. Och, ja, jag tycker fortfarande att det är roligt att läsa om det. Om du gör det eller ej, spelar ingen roll, här kommer ännu ett inlägg om årets största författarevent!

För ett år sedan var jag på bokmässan som besökare. Jag gick där och försökte ta in allt och bestämde mig på studs för att ”nästa år ska jag vara här, med egen monter och inte bara med en bok utan flera!”

Ja, så kan det gå när man tänker sådana tankar! Min debutroman Friskyttarna var med, men det var även flera av de novellantologier jag medverkar i. Dessutom har mitt lilla mikroförlag även gett ut Ulrika Amadors debutroman Femte dagen.

Som någon uttryckte saken – vad var det som hände? Det som hände var att jag satte upp ett mål som jag brann för. Sedan föll allt på plats. Inte utan krångel, men vissa motgångar behöver det nog vara på vägen så man inte får hybris. Är i alla fall sjukt stolt över mig själv, och det tänker jag fortsätta att vara! Nya mål är uppsatta inför nästa år och det finns inga gränser för vad man kan göra när man vet vart man är på väg!

Jag delade monter med det fantastiska(!) gänget i Fantastic Five! Cecilia Åhman, Ulrica Edvinsson Sundin, Kristina Suomela, jag och Sten Rosendahl utgjorde styrkan. Det är en rikedom att få lära känna nya människor och vi fungerade mycket bra ihop trots att vi knappt kände varandra innan.

Vår monter låg i Fantastikgränden, mitt emot Science Fiction-bokhandeln. Det är alltid lika roligt att träffa ”fantastikfamiljen” och att umgås (om än intensivt) under några dagar.

Min summering av mässan var att det var roligt och besynnerligt på en gång. Vi var som i en egen liten bubbla inne i lokalen, men hela tiden hängde vetskapen om vad som skedde utanför på gatorna över en. Det drastiskt minskade antalet besökare var ett klart bevis på att något inte var som det skulle. Det är med sorg man kan konstatera att många inte längre känner sig trygga att gå ut.

Stort tack till alla vänner och besökare som kom förbi vår monter och sa hej och köpte böcker av mig. Många av er hade jag bara träffat via cyberrymden och det är alltid kul att få ett riktigt ansikte på er och att få höra er röst! 🙂

/Ewa

Publicerat i Allmänt, Egenutgivning, Fantastik, Skrivande | Etiketter , , , , , , | 2 kommentarer

Bokmässan!!!

Årets stora händelse i författarvärlden står för dörren – Bokmässan i Göteborg. För första gången har jag en monter. Fantastic Five, som vi kallar oss består av Sten Rosendahl, Ulrica Edvinsson Sundin, Cecilia Åhman, Kristina Suomela och jag själv. Trots lång planeringstid kändes det som om det plötsligt var dags, och allt jag har haft månader på mig att fixa, fick nu ske på en dag! Men, smart som jag är, såg jag till att börja min inköpsrunda med att köpa anti-stress-deodorant. Jag menar, måste man prioritera, får man se till att göra det klokt… 😉

På årets bokmässa debuterar jag som författare, men även som förläggare! Jag har precis släppt min dystopi för YA, Friskyttarna. Releasepartyt hölls förra helgen och blev precis så mysigt som jag hade hoppats! Och nu i veckan kom första recensionen! 4,5/5!!!! Det är bloggen Svenska Böcker som ger betyget, och du kan läsa den här! Det känns helt fantastiskt att äntligen få hålla sin bok i handen. Det var många turer fram och tillbaka innan allt var klart, och ett tag tvivlade jag nästan på om det skulle bli någon bok alls. Men det blev det! Och nu jobbar jag med nästa del i trilogin, Desertörerna. Den kommer i maj -18.

 

Jag har också som förläggare fått förtroendet att ge ut min goda vän och kollega, Ulrika Amadors debutbok, Femte dagen. Det är en alternativhistorisk spänningsroman som spänner över fyra århundraden. Tre olika kvinnor i olika tider, med en och samma själ. När pusselbitarna börjar falla på plats, startar en andlöst spännande jakt på liv och död. Femte dagen kan du köpa i Fantastic Fives monter A03:44 på bokmässan. Givetvis finns även Friskyttarna där för försäljning!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Skrivarresa till Malta!

När förlagets alla författare (alla två) hade råmanus som behövde redigeras, tyckte vi att det passade utmärkt att göra detta tillsammans. Och varför då inte välja någon trevlig plats i solen att göra detta på? Sagt och gjort, vi bokade en resa till Malta!

Efter att ha hämtat oss från den initiala chocken av 35 graders värme, hittade vi till vårt hotell. Kanske inte världens finaste, men det var rymligt och bekvämt och framför allt billigt! Efter ett par nätter insåg vi i och för sig varför det var billigt – vi bodde mitt i partydistriktet med

”Gentlemen´s Clubs” i vartenda gathörn…

Seriösa som vi är, ägnade vi förmiddagarna åt intressanta diskussioner om skrivrelaterade ämnen såsom dramaturgi, gestaltning, miljöbeskrivningar och karaktärsutveckling. Därefter redigerade vi. Mycket.

Jag jobbade med del två i min dystopiska trilogi. Den har arbetsnamnet Desertörerna, och planeras ges ut under våren 2018.

Ulrika har påbörjat redigeringen av sin dystopiska spänningsroman, Själaryckaren.

Båda dessa manus är resultatet av 2016 års NaNoWriMo. Fantastiskt roligt när en månads galet slit faktiskt blir till något riktigt bra!

När lägenheten framåt dagen blev för het, tog vi anteckningsbok och penna och förflyttade oss till stranden eller poolen och finvässade på säljpitchar och katalogtexter inför utgivningen av Friskyttarna och Femte Dagen.

 

 

 

 

Lite kultur fick det ju också bli. Vi tog lokalbussen till Mdina, den forna huvudstaden på Malta, även kallad ”Silent city”. Smala gränder och trappor som förde tankarna till Assassins Creed. Vi gjorde även ett besök i S:t Pauls katedralen för lite research inför Ulrikas nästa manusprojekt. Det enda som var tråkigt var att vi missade visningen av ”the dungeons” med en ynka halvtimme eller så. Tortyrredskap och slemmiga fängelsehålor tillhör ju de saker som vi går igång på med vår livliga fantasi! Nåja, vi får väl åka tillbaka till Malta någon annan gång…

 

Då kan vi ju även passa på att göra ett återbesök på Dragonara Casino, där vi numera innehar ett treårigt medlemsskap. Även om vi inte spelade något, var det en häftig miljö att uppleva och inspirationen flödade när vi satt och planerade scener till framtida spänningsromaner!

Sist, men inte minst, måste jag dela med mig av ett riktigt corny filmklipp… Sista dagen gjorde vi en båtutflykt till Comino, en liten ö norr om Malta, där man kunde bada i den ”Blå lagunen”. Det var dock mest lavastenig mark och när man ovigt spetat fram till kanten och osnyggt vältrat sig i vattnet som en valross, kunde man ana mördarvalarna och hajarna som nafsade en i fötterna! Jag hittade en liten smal gång att simma i (där kom valarna inte in), och kände mig trygg, ända tills jag simmade in i grottan och kom på att det ju förmodligen fanns ålar och krakar där!

Det har varit en underbar vecka och vi har jobbat på fantastiskt bra med våra manus! Det här kommer Marwa Förlag definitivt ha som en årlig tradition!

/Ewa

 

Publicerat i Allmänt | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Med risk för ohämmat skryt….

Det har varit ett minst sagt omtumlande år för mig hittills. Jag har skaffat mig ett nytt jobb, flyttat, skrivit klart ytterligare ett manus, och är nu på väg att ge ut min debutroman! Och inte nog med det – mitt lilla mikroförlag ger ut ytterligare en författare! Det är med stolthet jag kan visa upp Marwa Förlags första utgåvor av Friskyttarna och Femte Dagen!

Båda böckerna släpps i september och om du kommer till bokmässan i Göteborg i slutet av månaden träffar du både mig och Ulrika där och kan passa på att skaffa dig ett eget signerat ex.

Till dess – lev väl, och låt varje dag räknas!

/Ewa

Publicerat i Egenutgivning, Fantastik, Skrivande | Etiketter , , , , | 1 kommentar

And she is back…

Bloggen har varit sorgligt ouppdaterad under våren, och jag ber mina följare ödmjukt om ursäkt för detta. Men det finns flera goda anledningar!

Marwa Förlag, som jag startade i november förra året ger under sensommaren/hösten ut inte mindre än tre böcker! Dessutom medverkar jag i två novellantologier på Marchetti Förlag och är med i ett barnboksprojekt i samarbete med Idus Förlag. Jag har också novelldebuterat i Över en sommarfika, utgiven på Ariton Förlag, med novellen Södergök.

Min egen dystopi, Friskyttarna, kommer under september. Samma månad släpps även Femte Dagen, skriven av författaren Ulrika Amador. Jag kommer att skriva mer om dessa romaner här på bloggen snart, så håll utkik!

På Marwa Förlag kommer även antologin Novellhotellet, en novellsamling av sju författare med det gemensamma temat att alla novellerna utspelar sig i eller kring ett hotell. Det är ett projekt som vuxit fram efter en skrivarkurs i London 2016 med Ann Ljungberg. Denna antologi kommer i första hand att säljas genom hotellkedjor. Ett mycket spännande och roligt projekt som förutom vansinnigt bra berättelser även skapat fantastiska vänskapsband!

 

 

Tillsammans med andra fantastikförfattare i Östergötland har jag varit med och startat gruppen Östgöta-Fantastik. Vi träffas en gång i månaden och utbyter erfarenheter, fikar och stöttar varandra. Gemensamt försöker vi lyfta fantastiken så att vi syns och hörs.

 

 

 

Förutom alla dessa fantastisk roliga projekt har jag också hunnit skaffa mig ett nytt dagjobb, flytta, skriva klart ett YA-manus, delta i panel på SweCon-kongressen Kontur i Uppsala, besöka NärCon Sommar mm mm….

Under hösten planerar jag en artikelserie om karaktärsutveckling inom fantastiken, här på bloggen. Prenumerera gärna på inläggen, så du är säker på att inte missa något!

/Ewa

Publicerat i Skrivande | Etiketter , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Westernryttaren som odlar gurkor och skriver deckare – möt CT Karlsson!

Det är dags att presentera nästa författarkollega och deltagare i projektet Novellhotellet;

 

Hej C T Karlsson! Vem är du?

Hej! C T Karlsson här och jag är en glad och sprallig hästtokig 50+ tjej. Det sägs om mig att jag är en produktiv relationsbyggare och glädjespridare som älskar att utveckla idéer och människor. Även att jag omtänksam och brinner för att hjälpa och få människor att växa. Andra säger även att jag är en glädjespridare som älskar att ta hand om och utveckla nya idéer. Jag har även hört dem säga att C T är professionell och närvarande, hon har ett gott humör, utmärkta språkkunskaper och en ytterst optimistisk livsåskådning.

 Vad skriver du för något?

Jag skriver en deckarserie i Falkenbergsmiljö där min huvudkaraktär är en vanlig människa med goda relationer, bra samarbete med kollegor och en positiv livsåskådning. Jag utforskar vad som händer när girighet och svek infekterar människor och låter dåtid sakta sammanvävas med nutid. Den första delen heter Bittert svek och kom ut i maj 2016. Högt fall som är den andra delen kommer ut den 24 maj i år. Den tredje delen, Läsekretsen, utkommer under 2018.

Under våren kommer jag även att skriva på en roman om en kvinna i min egen ålder och saker som hon ställs inför, det blir inom feelgood-genren.

Tillsammans med en kollega skriver jag även på en deckare med feelgood-känsla där huvudkaraktärerna är annat än poliser.

Jag har ett bidrag med i novellsamlingen Novellhotellet.

När bestämde du dig för att bli författare?

När jag var tolv år önskade jag bli författare. Jag älskade att skriva uppsatser och mina blev alltid de längsta och mycket omtyckta bland lärarna. Under mellanstadie- och högstadietiden gick jag i svensk skola i Mexiko och vi fick skicka våra prov och uppsatser till Hermods i Malmö. Alla lärare där visste att jag hade läs- och skrivsvårigheter och pushade mig mycket att fortsätta skriva och läsa. Hästböcker hade jag motivation att läsa och skriva uppsatser där jag fick använda min fantasi var toppen. En dag fick jag tillbaka en lång uppsats från Sverige där en nyanställd på Hermods hade kommenterat med rödpenna över hela berättelsen. Personen hade även ifrågasatt varför jag skrev så mycket om jag ändå inte tänkte bry mig om att stava rätt. Det blev som ett stopp för mig. Jag slutade skriva, i alla fall inte mer än nödvändigt.

När jag som ungvuxen förstod att jag är den ende som kan hjälpa mig själv, kämpade jag starkt för att övervinna mitt handikapp. Jag lyckades och har sedan dess t.ex. forskat inom geologi, arbetat som projektledare och banktjänsteman. Nyårsafton 2012 kom äntligen min författardröm tillbaka och jag bestämde mig för att börja skriva. Jag hade precis sagt upp mig från min projektledartjänst inom skånska innovationssystemet och vi hade flyttat till Falkenberg från Lund. Min man stöttade mig till hundra procent och fortsätter fortsatt att göra det.

Vad sysslar du med när du inte skriver? 

Jag driver i förening med fyra andra entreprenörer ett nystartat nationellt företagsnätverk, Entreprenörer Tillsammans. Våra två westernhästar får mycket kärlek och träning och det är ett stort intresse. Familjen består förutom av mina två vuxna barn, även av två hundar och två kattor. Jag älskar att odla grönsaker och använda dem i matlagningen. Ibland har jag healingsessioner och ger intuitiv coachning till de som så önskar. Att skriva är min heltidssysselsättning.

Vad tycker du är det svåraste med att skriva?

För mig är grammatik och stavning det största hindret och det som ibland får mitt självförtroende på skam.

Hur brukar du lägga upp arbetet när du påbörjar en ny roman? Hur ser din skrivprocess ut?

När jag påbörjar en ny roman börjar arbetet med att hjärnan går på högvarv och jag tänker på min berättelse både i vaket och sovande tillstånd. Efter det sätter jag mig och skriver för hand i ett anteckningsblock en grov skiss. När grovskissen sitter, fortsätter jag med att skriva ner scener för varje kapitel så att jag verkligen får med mig allt. Samtidigt bestämmer jag mig för hur många kapitel boken ska bestå av. När jag känner mig nöjd låter jag hjärnan vila minst två veckor innan jag sätter mig ner och skriver min roman. Det är inte alltid som manuset följer mina scener i anteckningsblocket fullt ut men det är viktigt för mig att ha den flexibiliteten. Jag älskar verkligen när jag kommit så långt att jag kan öppna upp ett nytt manus och börja skriva. Efter att manuset är färdigskrivet gör jag en högläsning för mig själv samtidigt som jag då redigerar och sedan går det vidare till lektör och redaktör. Då får jag vila från manuset och när det kommer tillbaka är jag väldigt sugen på att ta tag i det igen. Efter några redigeringsrundor är det dags för korrekturläsning. Min redaktör/förläggare gör sättningen och min dotter omslaget.

Var ser du dig själv om tio år?

Om jag får drömma skriver jag fortsatt romaner av olika genrer. Dessutom ser jag gärna att de böcker jag gett ut är populära, omtyckta och med hög försäljning. Jag ser också att Falkenbergsmorden, min deckarserie är inspelade som film alternativt tv-serier. Det som jag trodde skulle ta omkring fem år, har redan slagit in. Nämligen kommer mina tre delar i Falkenbergsmorden att ges ut som ljudböcker. Det som är roligt är att den sista delen ännu inte är skriven.

Har du några goda råd till den som drömmer om att skriva?

Det bästa rådet är nog att sätta sig på rumpan och börja skriva. Skriv ditt manus innan du börjar planera var du ska skicka ditt manus eller om du tänker ge ut själv. När du skrivit färdigt – låt en lektör läsa igenom ditt manus och ta till dig alla värdefulla tips du får då. Sedan kan du bestämma dig för vad nästa steg är. Skapa dig förutsättningar för det du vill göra, om det är skriva eller annat.

Har du någon dold talang?

Jag älskar att laga mat, odlar tomater, gurkor och andra goda grönsaker så att vi är självhushållande under sommar och höst.

Du har gått från egenutgivning till att bli utgiven på förlag? Vad är fördelarna/nackdelarna med de olika utgivningsformerna?

Precis. Min första bok Bittert svek gav jag ut själv via Type & Tell och kommer nu i maj ut med min andra bok Högt fall på Bokförlaget SOL. Fördelarna med egenutgivning är att man bestämmer precis allt själv. Det kan naturligtvis även vara en last om man inte riktigt tycker om att ta beslut. Nackdelen är att jag är helt ensam i arbetet med PR, marknadsföring, införsäljning och allt annat.

Det känns som att det som är nackdelar med egenutgivning är fördelar med att ges ut på förlag och tvärtom.

Tack för intervjun! /EwaLotta

Länkar till CT och hennes produktion;

www.forfattarectkarlsson.se

Instagram; @falkenbergsmorden

Facebook; Falkenbergsmorden

Publicerat i Egenutgivning, författarintervju, Skrivande | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ostronälskaren som spelar Marseljäsen på kam på Alvar(et)! Författarintervju med Elisabeth Öhman

Idag har jag den stora äran att presentera nästa författare i projektet Novellhotellet, som jag tidigare skrivit om här på bloggen.

Hej, Elisabeth Öhman! Vem är du?

Här trivs jag!

Jag är en skribent som har jobbat snart 40 år i egna företag och bor med mannen Janne och taxen Pocahonta i Gillberga på norra Öland. Jag har fyllt 60 år och satsar nu helhjärtat på att skriva skönlitterärt (med efterlängtad pension i sikte).

Du jobbar med skrivande i olika former – vad fick dig att satsa på skönlitteratur?

Att fritt skriva efter egen fantasi utan att ha en kundbeställd text.

Att skriva skönlitterärt är en dröm sedan jag skrev första sagan om ”Pipråttan” i tioårsåldern.

Vad gör du när du inte skriver?

Gillar att coacha författarkollegor till framgång genom att sätta tydliga målbilder.

Gillar att laga mat och bjuda in vänner på middag, framför allt min son Joakim med sambo Linnea och dotter Joanna med barnbarnet Leo.

Jobbar i styrelsen för Öland Kust till Kust Intresseförening och är engagerad i fibernätsfrågan på norra Öland.

Hur ser din skrivprocess ut?

Det är svårt att svara på. Jag går ganska länge och tumlar på en idé. Samlar in allt som kan tänkas stötta den. Jag vet inte om du har upplevt det – men är det en ren tillfällighet när man öppnar tidningen, byter TV-kanal, rattar in P1, hör ett samtal eller bläddrar i en bok och möter precis det man söker? Allt blir så självklart när flowet är där.

Författandet och skrivprocessen är en stor del av mitt liv. Jag njuter av att vara i litteraturens värld, att läsa, att researcha, att upptäcka, att hitta en tråd att följa, att begeistras. Att bygga upp fiktiva världar och befolka dem. Göra persongallerier. På något sätt pågår det en ständig skrivprocess, en evolution som är alltid är i förändring. En idé vävs in i en annan, får nytt perspektiv, växer in i en alternativ vinkel och så plötsligt är hela storyn där!

Har det någon gång hänt i din skrivarkarriär att orden inte vill komma ut, att du drabbats av skrivkramp? Och i så fall, hur hanterade du det?

Ja, det har hänt. Ett knep jag använt är att vända på tänket och börja skriva en scen bakifrån. Det brukar hända saker då, som att man kommer på nya vinklar eller att inse att vissa är omöjliga. Det där med ”kill your darlings”…

Vägen ner till havet!

Det hjälper att vara ute i naturen. Brukar komma på bra idéer när jag promenerar ute på Alvaret. Kan i och för sig krävas en del promenader om det står riktigt still i processen. Men det brukar släppa så småningom.

 

 

 

Har du någon udda talang?

Kan spela Marseljäsen på kam.

Vad arbetar du med för projekt just nu?

Miljön i ”Drottningklockan”

”Drottningklockan” som är min första roman. Är nu i slutredigeringsfasen efter att manuset varit på lektörsläsning hos Ann Ljungbergs elever på Lektörsutbildningen. När redigeringen är klar går slutmanuset till agent eller bokförlag.

”Novellhotellet” som jag startat tillsammans med åtta författarkollegor (bland andra med dig, Ewa!). Vi planerar att ge ut en antologi med noveller på tema Hotell till hösten 2017. Har skrivit novellerna ”Öga för öga” och ”Pensionat Herrmannsgården”.

”Slottsdeckaren” som är en pusseldeckare i klurig Christie-stil tillsammans med författarkollegan CT Karlsson. Synopsis och grovmanus klart.

”TV-programmet xxx” som är en coffeetablebok om ett av våra folkkäraste TV-program tillsammans med en producent på SVT1. Grovsynopsis klart.

Har du några goda råd till den som drömmer om att börja skriva?

”Skriv, skriv, skriv och öva, öva, öva”. ”Varje dag”. Det rådet fick jag av Astrid Lindgren när jag skrev brev till henne 1980 och frågade henne hur man blir författare…

Camilla Läckberg säger att ”det finns inga ursäkter, det är bara att sätta sig ner på rumpan och göra det”. Håller med.

Min skrivarlya!

Jag tror på att läsa böcker inom skrivandets hantverk. Lyssna till författarsamtal. Besöka författarsidor. Leta efter serier/program/poddar som handlar om författarskap, gestaltning och dramaturgi. Ta in allt som rör skrivkonsten. Älska det du gillar och strunta i det andra.

2014 bestämde jag mig för att ta tre år av ren träning som en slags egenutformad skrivinspirationsutbildning. Jag lärde av etablerade författare, gick skrivutbildningar hos Veronica Grönte och Ann Ljungberg och åkte på romanskolor i London och New York, upplevde konferenser som Författarkliniken, Crimetime Gotland och Skriv2017, besökte bokmässor och bibliotek, gick på författarföreläsningar, läste intervjuer, blev medlem i författarsidor på Facebook, ja, allt som kunde lära mig något. Jag skrev ner allting i en digital dagbok. Idag är det en källa till inspiration som jag är stolt över att ha tagit del av.

Hur ser ditt skrivarliv ut om fem år?

Alla mina drömmar har infriats på ett framgångsrikt sätt.

Jag har gett ut tre delar i min romansvit. Efter ”Drottningklockan” välkomnades ”Dödskalleringen” och ”Pärlbroschen”. Huvudkaraktären tillika amatörurmakaren Arnold Pettersson är rörande tacksam för all uppmärksamhet.

Novellhotellet ger ut fler uppskattade böcker i ett aldrig sinande idéflöde. Särskilt en hotellkedja följer vår utgivning och överraskar sina gäster med godnattsagor i novellformat.

Slottsdeckaren och tv-programboken är utgivna med positiva recensioner.

På Halländsk bokmässa med min ostronbok!

Utöver det kommer säkert en del projekt som jag inte har en aning om än. Idéer finns alltid! Kanske blir det en uppföljare på min debutbok ”Svenska ostron – havets juveler”.

Har redan nu en hylla med researchmaterial för varje bok- och novellidé. Det är SÅ kul!

PS/Alla titlar jag nämnt här i intervjun (utom ostronboken) är arbetsnamn/DS.

 

 

 

Länkar till mina sidor:

Från min blogg!

www.sender.se

Facebook/Elisabeth Öhman

www.novellhotellet.se

Facebook/Novellhotellet

 

Tack Ewa för att jag får gästa din blogg!

 

Publicerat i författarintervju, Skrivande | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Jan-Eric Boo – pensionären som skriver polisromaner och fotograferar

15220227_10208951638602355_707020733363836434_nEtt mycket spännande projekt som jag har den stora äran att delta i är Novellhotellet. Vi är åtta författare, varav de flesta av oss träffades på Ann Ljungbergs romankurs i London. Under en middag på Bokmässan i Göteborg i höstas föddes en idé om att träna på att skriva noveller och ge respons till varandra. När vi sedan återsågs på Skriva2016 i Stockholm bestämde vi oss för att ge ut våra noveller i en antologi. Vi skriver i flera olika genrer, men den gemensamma nämnaren är att alla berättelser utspelar sig i eller runt hotell. Ett fantastiskt roligt projekt som jag lovar att ni kommer att höra mer om under 2017! Planerad utgivning är i september, lagom till nästa Bokmässa. Du kan följa projektet på Novellhotellets hemsida, novellhotellet.se. Gilla oss gärna på Facebook också!

Jag tänkte presentera mina medarbetare för er, och börjar med den ende herren i sällskapet – Jan-Eric Boo

För dig som vill veta mer om Jan-Eric, kolla in hans hemsida, janericboo.se eller följ honom på Facebook!

 

Vem är Jan-Eric Boo? Berätta kort om dig själv!

image167-årig gift man, med vuxen son, från Skåne och som jobbat nästan 40 år som polis med den grövsta organiserade brottsligheten, både som utredare och inom underrättelseverksamhet. Jag har också spenderat nästan 5 år på Balkan under och efter kriget som civilpolis för både FN och EU. År som jag tror hade stor påverkan på mig och som jag gärna tar fram i mitt skrivande. Bor numera som pensionär i lägenhet, men spenderar min mesta tid i mitt fritidshus vid havet där jag får inspiration i mitt författande.

 Vad skriver du?

Polisromaner som jag föredrar att kalla mina berättelser för istället för deckare. Detta för att det är minst lika mycket relationsdraman som berättelser om brott och brottsutredningar även om brottslighet ändå är den sammanhållande länken. Det har blivit två romaner hittills, Livet har sitt pris och Döden har sitt pris som handlar om poliserna Michael Lundell och Mirka Salo och några av deras kolleger. Jag försöker även väva in aktuella samhällsfrågor och belysa hur brott påverkar både poliser, brottsoffer och inte minst brottslingarna själva. Under hösten och vintern har jag också provat på att skriva lite noveller vilket passar mig och min personlighet med snabba resultat i form av en kortare berättelse.

 När började du skriva, och varför?

Som polis har jag i tjänsten skrivit mycket i form av förhör och utredningar. Jag har då känt hur stimulerande det har varit att med ord och formuleringar redogöra för komplicerade händelseförlopp för att förklara och redovisa orsaker och bakomliggande skäl för brott och brottslighet. När jag närmade mig pensionering kände jag att jag ville fortsätta med detta i fri form genom att med inspiration från verkligheten få fantisera om vad som skulle kunna hända och vilka konsekvenser detta skulle kunna få för alla inblandade då brott begås. Kände också ett behov av att få lyfta fram människan bakom uniformen med styrkor och svagheter.

 Hur ser din skrivprocess ut?

Hittills har jag haft mina båda huvudkaraktärer som jag spunnit ett drama runt, både i privatliv och i tjänsten. Dessutom har jag tusen idéer i huvudet om dramatiska händelser som jag byggt ihop till en sammanhängande berättelse där jag tidigt haft en röd tråd klar för mig med en början, en mitt och ibland lite mer oklart slut. Men det har gett sig efterhand som berättelsen vuxit fram. Jag är inte någon mästare i att skriva någon utförlig synops utan har litat på vissa hållpunkter att nå fram till under skrivandet. Ofta har berättelsen känts levande och levt lite eget liv efter hand som den vuxit fram.

 Du har ju jobbat som polis, och skriver polisromaner. Hur mycket plockar du in från ”verkligheten” när du skriver?

image1_JanEricMin första bok, Livet har sitt pris, är mycket plockat ur verkligheten. Bland annat har jag klippt in dagboksanteckningar jag gjorde 1995 på Balkan när jag satt som gisslan hos paramilitära styrkor. De båda självmorden som beskrivs är också tagna ur verkliga ärenden som jag jobbat med och en del av er kommer kanske ihåg flickan som kastade sig från en bro ner på motorvägen utanför Malmö och som var ett offer för trafficking. Detta ärende som jag jobbade med resulterade också i filmen Lilja forever. Sedan är allt detta blandat ner i en fiktiv berättelse. Min andra roman Döden har sitt pris, är mer en ren fiktiv historia även om inspiration hämtats ur min polisiära erfarenhet, inte minst från mina år på krigets Balkan.

 Vad gör du när du får skrivkramp, eller ”kör fast” i en text?

Lämnar den och läser under några dagar lite böcker, ser lite film och låter idéer och tankar flöda fritt och forma sig i mitt huvud. Ibland bara flödesskriver jag och sedan redigerar hårt om det behövs för att hitta rätt tråd igen.

 Vad sysslar du med när du inte skriver?

Innan jag blev polis utbildade jag mig och jobbade ett antal år som fotograf. Detta har jag behållit som ett fritidsintresse och kopplar av med när jag inte skriver. Önskar jag hade mer tid till detta och det är en ständig kamp om tiden ska gå till att skriva eller fotografera. För tillfället vinner skrivandet. Sedan älskar jag att koppla av med filmer och jag läser en hel del också.

 Vad jobbar du med för projekt just nu?

Just nu är jag fullt sysselsatt med att färdigställa några noveller som jag hoppas få publicerade under året där projektet Novellhotellet särskilt ligger mig varmt om hjärtat. Dessutom försöker jag med en dåres envishet få styr på min Facebook sida om mitt författande och min hemsida/blogg som jag hela tiden känner att jag försummar.

Har du någon dold talang?

Vilken svår fråga. Min hustru brukar säga att jag har ett ”bildseende” och är duktig fotograf med förmåga att se den färdiga bilden redan innan den är fotograferad.

 Vad skulle du ge för råd till den som drömmer om att skriva och ge ut en bok?

Skriv för din egen skull och för att du tycker att det roligaste som finns är att berätta dina historier. Var sedan noggrann i researchen. Jag har svårt för deckarförfattare som inte ens kan skilja på gripande, anhållande och häktning.

 

Tack för intervjun!

/EwaLotta

Publicerat i Egenutgivning, författarintervju, Skrivande | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Staffan Öberg – egenutgivaren som skriver om mörka dåd i Yttsäter.

staffan_160625_300x315Hej, Staffan Öberg! Vem är du?

Jag är numera pensionär och har haft eget dataföretag i över trettio år. Jag driver det fortfarande men numera ingår även författarskap med det egna förlaget Anasys förlag. Jag började skriva för sju år sedan och publicerade min första bok 2013. För någon månad sedan publicerade jag min sjunde bok.

Du skriver i flera olika genrer, från deckare och spänning till feelgood! Berätta lite om ditt skrivande och varför du valt att skriva som du gör!

Jag började skriva på grund av Stieg Larsson. Läste Millennium-trilogin under jul-nyår 2009-2010 och blev inspirerad, men undrade om man kunde skriva spänning utan allt våld och dödande. Därför började jag skriva på något som blev Berättelsen om Lea. Den innehåller jakten på trafficking med inslag av fantasy och mogen kärlek.

Samtidigt skrev jag på en feelgood-serie som delvis är hämtad från mitt eget liv då jag har arrangerat olika aktiviteter som bland annat bio, dans, fjällvandring, motionsresor och kryssningar till Åland. De innehåller delvis karaktärer och händelser från verkliga livet och blev mina första böcker Äntligen senior och Seniorer på gång som publicerades 2013 och 2014. Tyvärr har det visat sig att ordet senior misstolkas och är känsligt. Jag skall därför under 2017 publicera en redigerad och bantad version med titeln Vilse på Kryssningen.

Jag skrev även färdigt första boken om Lea som heter Vem är Lea? och publicerades 2015. framsida_vem-ar-lea_500x750_konturFortsättningen på den berättelsen heter Leas armé och publicerades hösten 2016. Lea använder sin lilla armé för att angripa bordelligan. Manus till en tredje bok är färdigskriven och beräknas publiceras i slutet av 2017.

Då mottagandet av seniorböckerna inte var så positivt som jag hoppats på bestämde jag mig för att trots allt skriva det som folk tydligen vill läsa, nämligen deckare. Jag började därför att skriva på en deckarföljetong 2013. Det är en berättelse från en liten by i Ångermanland. Första boken Morden i Yttsäter publicerades 2015 och därefter kom även andra boken Mörka nätter i Yttsäter. Trilogin avslutades med Hemligheter i Yttsäter och publicerades hösten 2016. Intresset är betydligt större för en deckare särskilt när man hittar alla människor som har en koppling till Ångermanland. Det var även kreativt att jobba med en mordgåta och se vad som kunde hända med den.

Men annars så vill jag utmana mig själv och skriva i olika genre och med olika teknik. Som tur är så har jag bra med fantasi och har inga problem att hitta på nya berättelser.

 framsida_morden-i-yttsater_bokinfo_200x299Du har valt att ge ut dina böcker på eget förlag. Vad var det som fick dig att bestämma dig för att göra det?

Som så många andra har gjort skickade jag också till förlag men hade ingen större förhoppning då jag vet att sannolikheten är 0,2% att bli publicerad. Däremot är sannolikheten 100% om man ger ut själv. Då blev valet enkelt. Därefter har jag förstått att ett etablerat bokförlag skulle inte acceptera mitt sätt att publicera. Mina böcker är numera enbart i standardpocket på c:a 220 sidor (65000 ord) och kostar 50:- för kunden. Det skulle inget annat förlag acceptera. Jag är dessutom som mångårig egenföretagare van att ta ansvar och ta egna beslut.

 Vad är svårast med att vara egenutgivare?

Nackdelen med att ge ut själv är marknadsföringen. Etablerade aktörer (media, återförsäljare, bibliotek m.m.) tror att böcker måste ges ut av etablerade bokförlag för att hålla kvalitet. Det finns tecken på att det kan vara annorlunda eller kanske till och med tvärtom. För min del är den viktigaste kanalen att stå på marknader och direkt få prata med kunderna. Det är tur att det finns aktörer som bokinfo, förlagssystem, Axiell/Elib, tryckerier, adlibris/bokus m.fl. som står till tjänst även om man inte är etablerad. De vanliga läsarna har inga problem med egenutgivare och det finns även de som köper av just den anledningen.

morka-natter-i-yttsater-framsida-bokinfo-200x299Har du något gott råd för den som funderar på att ge ut sina böcker själv?

Gå med i egenutgivarna.se. Läs min hemsida med länkar till olika aktörer på bokproduktion.info. Var aktiv på facebookgrupper och fråga dig fram. Delta i den litteraturkryssning med Birka som Stockholmsförfattarna arrangerar 26 mars där jag själv skall prata om egenutgivning. Det är jobbigt i början att bli egenutgivare, men sedan trivs man med det.

 Var ser du dig själv om tio år?

Om jag fortsätter i samma takt har jag publicerat tjugo böcker till, men jag tror inte det är rimligt. Då är jag åttio år och har kanske tröttnat eller så är det så roligt att jag skriver ännu mer.

Vad gör du när du inte skriver?

Jag tar mest varje dag en långpromenad på sju kilometer då jag för närvarande har problem med löpningen och kan tyvärr inte springa längre. Många möten med författarkolleger och planering av aktiviteter med Stockholmsförfattarna. Tillbringar vissa dagar med min sambo i sommarhuset.

 Vad är den bästa bok du läst, och varför?

Jag började regelbundet läsa skönlitteratur 2010 samtidigt som jag började skriva och skriver upp varje bok med omdöme. Jag väljer här ut två böcker som fått högsta betyg av mig vilket är En sannolik historia med Karin Alvtegen samt Villospår av Henning Mankell. Men det finns några till som har fått femmor.

hemligheter-i-yttsater-framsida-bokinfo-200x299Har du någon udda talang?

Jag visste inte att jag hade så bra med fantasi och har i mitt företag som programmerare övat upp mitt tålamod och uthållighet, vilket är bra att ha även när man skriver.

Håller du på med något projekt just nu?

Jag har alltid flera manus på gång på olika nivåer. Jag redigerar om Äntligen senior i ny upplaga och del 3 i berättelsen om Lea kommer troligen att heta Goss den Store. Delvis påbörjade manus är studentliv i korridoren, en romance och en del annat, men det kommer 2018 och senare.

 Du ingår i gruppen ”Stockholmsförfattarna”. Kan du berätta lite om dem?

Gruppen startades för några år sedan av Pia F Davidson och jag kom med något senare. Vi hjälper varandra med att delta i olika aktiviteter för att sälja våra böcker. Vi är regelbundet i Söderhallarna, har varit i olika köpcentrum och bokmässor samt deltagit i ett flertal marknader. Till våren ska vi arrangera en litteraturkryssning med Birka Cruises där vi har både föreläsningar och workshops.

 

staffan-67-ar-vid-datorLäs mer på

www.staffanoberg.se

www.stockholmsförfattarna.se

www.litteraturkryssning.se

 

Publicerat i Egenutgivning, författarintervju, Skrivande | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Den svärdsfäktande fantastikförfattaren som snart debuterar i Tjeckien – möt Thomas Årnfelt!

Hej, Thomas Årnfelt! Vem är du?

Vem är jag? Författare, men det kanske känns uppenbart i och med att det är en författarintervju men för mig är det ganska stort att faktiskt kunna kalla mig det.

(foto; Jon Edvardsson)

(foto; Jon Edvardsson)

Tvåbarnspappa är jag också. Född och uppvuxen i Linköping där jag bor nu igen. Utbildad historiker och svensklärare som jobbat i IT-branschen i en herrans massa år. Speldesigner.

Kattägare.

Vad skriver du?

Det är lite kul. För oftast skriver jag i gräslandet mellan ”historiskt” och ”fantastik”. Med tanke på min bakgrund som gammal rollspelare och min utbildning inom historia så ser det väl ganska uppenbart ut. Men det blev lite av en överraskning för mig. Många av mina noveller började liksom dra dit av sig själva och sedan blev det en roman i samma stil. Men jag skriver också ganska vardagsnära, och svart, och när andan faller på.

Vad var det som gjorde att du bestämde dig för att bli författare?

Det beror på hur man ställer frågan tror jag. Skrivandet fann jag redan i tonåren när jag och min syster spann historier tillsammans och var och en för sig. Men att verkligen satsa på det, beslutet att ge skrivandet en chans på riktigt, det kom senare. Det var när familjen flyttade tillbaka till Sverige för ungefär fem år sedan. Jag fick ”Att skriva” i julklapp och blev så himla glad. Så jag tänkte att om jag kan bli så glad för att jag fick en bok om skrivande, så måste det ju betyda något. Någonstans där bestämde jag mig för att satsa på mitt skrivande. Att prioritera det över allt annat förutom jobb och familj. Och på den vägen är det.

”Incidenten i Böhmen” är ju en historia som för tankarna till klassiska verk av bland annat Shelley och Stoker. Hur fick du idén till boken?

Den kastade sig över mig i bilen en dag. En tanke, eller kanske snarare en fråga – och en bild av någonting. Kan inte riktigt förklara frågeställningen utan att ge för mycket spoilers. Som tur var så var jag på väg till en skrivträff, så vi diskuterade idén och två huvudpersoner började växa fram. Sen var det bara att skriva. Sen har jag alltid varit mer för ”Low Fantasy” än för det storslagna. Och jag tycker det passar så himla bra in i perioden. Det ockulta, det övernaturliga var mer eller mindre vedertagna förklaringsmodeller. Många, som till exempel den i berättelsen omnämnde kejsaren, sysslade med alkemi och mer därtill.

Så jag ville skriva något sådant. Mer Shelley än Tolkien. Lite Bram Stoker – fast inte ännu en vampyrhistoria.

framsida_incidentenDu kommer att ge ut ”Incidenten” i Tjeckien, översatt till tjeckiska. Hur kommer det sig?

Det är en kul historia. En tjeckisk recensent fick på något sätt höra talas om en svensk historisk fantastikroman som utspelade sig i Böhmen (dvs dagens Tjeckien) och då han råkade läsa svenska frågade han mitt svenska förlag om han kunde få ett recensionsexemplar. Därefter skrev han en recension på tjeckiska, vilken i sin tur lästes av en tjeckisk förläggare på jakt efter historiska romaner och/eller fantastik att översätta.  Så på den vägen var det.

Dina karaktärer känns väldigt äkta, har du något bra tips hur man skapar levande karaktärer?

Till att börja med: Tack! Det värmer att du tycker så.

Jag tror det är viktigt att de får vara lite komplexa. Blanda svagheter med styrkor. Vackla lite i besluten ibland precis som man själv gör. Inte vara för perfekta helt enkelt. Sen gäller det ju att de blir lite olika. Själv slumpar jag fram egenskaper i början när jag bygger upp karaktärerna. Jag följer inte resultaten blint, men det ger mig uppslag jag inte tänkt på annars. Maximillians inställning till hästar är ett ganska bra exempel på en sak som jag inte ”valt själv”. Det skapade en del problem för mig i skrivandet, men blev en bra sak som gjorde honom lite ”egen”. Sen utgår jag från personerna mer än historien när jag skriver. Har inte järnkoll på vad som ska hända. Det viktiga är att det känns rimligt utifrån personernas perspektiv.

För den som är nyfiken på hur det ser ut i gränsskogarna mellan Bayern och Böhmen. Greve von Birgens ridväg genom skogen.

För den som är nyfiken på hur det ser ut i gränsskogarna mellan Bayern och Böhmen. Greve von Birgens ridväg genom skogen.

Hur tänker du kring research? Hur mycket jobb lägger du ner på det innan du sätter dig ner och skriver?

Åh, det är en klurig fråga. Jag kan svara ”Nästan ingen tid alls” och det skulle vara sant. Men jag skriver helst om sånt jag kan något om. Och jag gör en hel del research. Fast inte så mycket innan jag börjar skriva.

Jag kollar upp medan jag skriver, så det går inte alltid så fort framåt. Men det är viktigt för mig att det i alla fall går framåt lite. Skrev en modern historia för ett tag sedan. När jag kommit en liten bit in i den såg jag till att få en guidad rundtur på den lokala tidningsredaktionen för att få koll på hur det är att jobba där – och dessutom intervjuade jag ett par läkarstudenter för att få en annan person trovärdig.

Historiska detaljer, som i Incidenten i Böhmen, kollar jag upp när jag ska använda dem. De ska vara rätt, men jag vill inte lägga energi på att förklara dem. Vill någon kolla upp Michael Maier till exempel så stämmer det att han var vid kejsarens hov i Prag vid den tid som beskrivs i boken. Men jag ser inget självändamål i att gå in och förklara vem han var eller vad han skrev för böcker.

Sammanfattningsvis kan man säga att oftast chansar jag och så kollar jag upp sen.

Hur mycket av din berättelse har du klar för dig när du börjar skriva?

Bild tagen i Genua i somras, av Thomas själv.

Bild tagen i Genua i somras, av Thomas själv.

Väldigt lite.

Jag har en känsla och en bild i huvudet. Sen behövs en person att kasta in i den bilden, eller två. Sen kör jag. Nånstans en bit in brukar jag stanna upp och fundera på vart jag kanske är på väg.

Vad jobbar du med för projekt just nu?

Just nu är jag lite mellan projekt. Eller det är jag inte egentligen. Men jag har två projekt i avslutningsfas ungefär samtidigt. Skickade nyss en uppföljare till Incidenten i Böhmen till förlaget för feedback och dessutom har jag ett annat projekt på gång där lektören precis avslutat sin läsning. Så det har varit lite tyst från mig ett tag, men jag hoppas det ändras snart…

Var ser du dig själv om tio år?

Brukar inte tänka så långt framåt. Men jag hoppas i alla fall att jag har ett tiotal romaner utgivna, gärna på flera språk. Att jag fortfarande har läsare som uppskattar det jag skriver. Att mitt skrivande kan beröra.

Vad gör du när du inte skriver?

Försöker träna lite för att hålla kropp och huvud i trim. Läser, men alldeles för lite mot vad jag borde. Och så jobbar jag. Mycket mer än så hinner jag inte. Höll på mycket med spel förr, men det är svårt att få in det i schemat.

Har du någon udda talang?

Nu menar du inte om jag kan vifta på öronen va? Många i min omgivning skulle nog klassa skrivandet som en udda grej. Men kanske att jag är (före detta) sabelfäktare? Det är väl ganska udda, eller?

Vilken är den bästa bok du läst?enunderbartorsdag

Men hjälp! Vilken svår fråga. En underbar torsdag tyckte jag ofantligt mycket om. Men om det är den bästa, det vete tusan. Brukar oftast plocka fram noveller annars när jag ska prata om sånt som påverkat mig. Doktor Murkes samlade tystnad till exempel, eller Kappan.

Det är ju populärt att göra filmadaptioner av stora böcker. Vad väljer du först – boken eller filmen? Och varför?

Den jag råkade på först… Jag måste inte läsa en bok bara för att det gjorts en film på den. Jag kan se filmversionen och vara nöjd med det. Men det är olika format. Jag föredrar textens möjlighet att låta mig bygga min värld. Men film är ju mer som en kortroman, och har möjlighet att vara mer kompakt – vilket kan vara kul. Tyvärr används inte det så ofta och man försöker trycka in en massa handling och häftiga scener, vilket inte lämnar utrymme för karaktärsutveckling på riktigt, och det gör ofta boken mer intressant.

Stort tack, Thomas, för att jag fick intervjua dig!

Följ gärna Thomas på hans hemsida eller på Facebook

”Incidenten i Böhmen” kan du köpa bland annat här och här.

/EwaLotta

Publicerat i Fantastik, författarintervju, Skrivande | Etiketter , , , | Lämna en kommentar